FRAMTIDEN äR NU

1990 blev året då händelserna kring en källare, okänd för den stora majoriteten av JNT:s abonnenter, ställde bolagets existens på spel.

Två stora trender ramade in året. Berlinmurens fall visade att det kalla kriget inte var ett evigt tillstånd. De östeuropeiska regimerna öppnade sig i en takt som ingen hade kunnat föreställa sig, och euforin spred sig att världen inte såg ut som förr. Samtidigt bredde den ekonomiska nedgången ut sig som en obönhörlig farsot. På lokal nivå blev i årets början Farm-Frys ännu ett exempel genom en konkurs som efterlämnade 90 miljoner mark i skulder.

Den 1 februari 1990 inleddes en bankstrejk som efteråt skulle ges en närmast symbolisk innebörd. När bankpersonalen efter en bitter strid med arbetsgivarsidan återvände till sina arbetsplatser den 2 mars, var deras värld sig inte längre lik.

Inom JNT förverkligades de tidigare beslutade utbyggnadsprojekten dock enligt plan. Ett historiskt telefonsamtal genomfördes den 25 maj när JNT:s styrelseordförande Lars Holmström ringde GT:s styrelseordförande Mikko Talvitie över nätgruppsgränsen och därmed invigde den tvärförbindelse som parterna hade beslutat om året innan.

Strängt taget var telefonsamtalet onödigt, eftersom de två herrarna stod några meter från varandra under samtalet, dock på var sin sida

Se större illustration om Autonet.

angemang om Autonet, som bestod i en gemensam växel för trafiken, ”är delvis olaglig och bör åtgärdas”. Frågan drevs dock inte hårdare än att trafiken kunde fortsätta ostört och att ett utvidgat tillstånd beviljades, dock först sommaren 1991.

Koncession för Radiolinja

Frågan om koncession för Radiolinja, som ju grundades som bolag redan hösten 1988, var desto mer hårdknäckt. Striden formerades så att de borgerliga och socialdemokratiska minist­rarna stod emot varandra. I regeringen vägde rösterna jämnt som följd av att statsministern Harri Holkeri i egenskap av ordförande i HTF var jävig och inte kunde rösta i saken.

Matti Puhakka

Raimo Vistbacka

Kurt Nordman beskriver hur frågan eskalerade ”till ren och skär maktpolitik”. Våren 1990 försökte Holkeri bryta dödläget genom intensiva diskussioner med socialdemokraternas företrädare, inrikesministern Matti Puhakka. Saken avgjordes först efter att Holkeri för Puhakka visat upp ett papper där han frånsade sig ordförandeskapet i HTF. Han förklarade att han skulle låta koncessionsfrågan gå till omröstning i statsrådet den kommande torsdagen, och att han då inte längre skulle vara bunden av sitt jäv.

Resultatet var en kompromiss i godo och beslut att ändra telelagen på behövligt sätt. Holkeri slapp därmed avstå från HTF-ordförandeskapet.

De nya lagparagraferna antogs av riksdagen den

Ilkka Kanerva

Pekka Vennamo

27 september och koncessionen för Radiolinja gällde från och med den 1 oktober 1990.

I december tecknade JNT sin del av aktierna i Radiolinja för 55000 mk.

Fusionsinitiativ

I början av 1990 inleddes målmedveten lobbyverksamhet för att avlägsna nätgruppsgränsen mellan Karleby och Jakobstad. Aktionen utgick från en näringslivsdelegation som skapats av de två städerna och handelskammaren.

I mars noterade JNT:s styrelse att de två stadsdirektörerna tillsammans med ”samarbetsgruppen för Jakobstad-Karleby” i en skrivelse till Trafikministeriet föreslagit att

Se hur stor del av befolkningen som hade mobiltelefon mellan åren 1981 och 1990.

nätgruppsgränsen skulle avlägsnas. En sådan nyordning skulle tillåta att all information mellan städerna skulle kunna överföras i den nya optokabeln mellan städerna. JNT-styrelsen beslöt utreda saken närmare med GT.

Trafikministeriet leddes nu av landsbygdspartisten Raimo Vistbacka, som i oktober 1989 tillträtt som minister efter Pekka Vennamo efter att denne i sin tur hade efterträtt Pekka Tarjanne som generaldirektör för PTV. I augusti utträdde Landsbygdspartiet sedan ur regeringen, vilket innebar ett nytt byte där samlingspartisten Ilkka Kanerva blev trafikminister.

Det blev i praktiken Trafikministeriets biträdande avdelningschef Vesa Palonen som tog

Grov koaxialkabel för kabel-TV dras från Hopphol­men till Pirilö sommaren 1990. Lars Gunnar, Leif Backström, Mikael Hästbacka och Börje Brännbacka.

sig an nätgruppsgränsfrågan. Palonen uttryckte snart synpunkten att saken skulle påskyndas, om GT och JNT fusionerade. På så sätt skulle man kunna göra betydande inbesparingar vid kommande investeringar. Då skulle också den nämnda optokabeln kunna användas på ett sätt som motsvarade dess kapacitet.

Den 28 november rekommenderade näringslivsdelegation de berörda bolagen att skrida till de åtgärder som beskrevs i förslaget. De fortsatta kontakterna visade att entusiasmen i saken var större inom GT än hos JNT. Bland annat satte GT i gång en utredning vilken statens roll skulle vara ifall det blev fråga om en samgång.

Kabeldragning Hoppholmen-Pirilö. Mikael Hästbacka och Leif Backström till vänster, Tom Nylund och To­mmi Penttinen till höger. I båten Leif Bexar.

Källarbråk

I augusti besannades de farhågor som väckts genom bytet av hyresvärd för JNT:s källar­utrymmen. Den nya hyresvärden FFF lämnade genom sin ägare Harry Rosendahl förslaget att JNT skulle köpa utrymmena för 5 miljoner mark. En affär som inkluderade endast den övre källaren, som JNT ju långsiktigt behövde för sina koordinatväxlar, skulle gå på 3,5 miljoner mark.

Trafikministeriets överdirektör Kai Törnblom ringer från Nummela till Norge med PTV:s testanläggning för GSM den 1 februari 1990.

JNT:s styrelse sade omgående nej. Priset var på tok för högt. Efter en snabbvärdering av fastigheten beslöt styrelsen lämna ett motbud på 1,5-1,6 miljoner mk.

Nu var den ekonomiska nedgången redan ett mycket oroande faktum. Inom JNT gick spekulationen att detta låg bakom Harry Rosendals anbud. Man visste att han året innan hade betalt 8 miljoner mark för JTT-fastigheten, precis när prisnivån var på topp.

Den 5 november samlades JNT-styrelsen till krismöte. FFF hade sagt upp hyresavtalet redan till den 31 december samma år. Styrelseord­föranden Lars Holmström, själv jurist, bedömde att uppsägningen var ogiltig och förebådade att saken skulle föras till domstol. Under alla omständigheter måste flyttningsdagen framflyttas med hänsyn till de anläggningar som fanns i källaren.

Ett avgörande beslut fattades nu. JNT skulle trots bolagets dåliga ekonomi och de allt svårare tiderna i snabb ordning slutföra digitaliseringen, det vill säga ersätta koordinatväxlarna i källaren med AXE-utrustning, som tack vare sin litenhet skulle kunna installeras i den egna fastigheten. Koordinatväxlarna hade inte många år på nacken och fungerade oklanderligt. Men ett beroende av en hyresvärd som kunde diktera villkoren var ohållbart.

Budet gick till L.M. Ericsson att i snabb ordning offerera det som behövdes. Styrelsen såg vid novembermötet framför sig att montage av den nya utrusningen i bästa fall skulle kunna ske redan under det följande året. Protokollet är hur som helst tydligt: för att kunna frigöra sig från fastigheten Storgatan 15 ”bör denna investering ske”.

Vid nästa sammanträde den 26 november hade JNT-styrelsen framför sig ett nytt besked från

Lågkonjunkturen öppnade sig till en avgrund. Illustration i tidskriften Sparbanken.

Rosendahl. En hyreshöjning aviserades för de hyrda utrymmena från 35 till 45 mark per kvadratmeter och månad. Detta godkändes ej. Saken skulle diskuteras med advokat.

Ericssons offert visade sig som väntat vara svindyr. Viktigast var att leverantören kunde acceptera ett upplägg där 30 procent av priset betalades 1991, medan resten erlades successivt fram till 1996.

Den 10 december konstaterade styrelsen att avtalet med Ericsson var i hamn. I kontakterna med FFF hade däremot inga framsteg gjorts. Beslutet blev att tillsvidare inte betala den höjda hyran, utan hålla fast vid den gamla och förbereda en uppgörelse i rätten.

Det rådde nu ingen tvekan om att JNT stod inför drastiska spar- och rationaliseringsbeslut för att ha en chans att klara ekonomin.

Krismiljö

Även andra bolag i JNT:s omedelbara närhet var nu i kris, nämligen Jakobit, Kontorstjänst och CreAgora. Gemensamt var att de alla syftade till att vara spjutspetsar i den framväxande databranschen och att JTT agerade huvudaktör i dem alla. Drivande motor var JTT:s VD Leif Rex.

I korthet var bakgrunden att JTT hösten 1988 hade gått in som huvudägare i Kontorstjänst i syfte att anpassa affärerna till den kontorsdatorisering som var att vänta. CreAgora hade ambitionen att bygga en datapark som skulle vara ”den absoluta medelpunkten för Jakobstadsregionens ADB-företag”. Bland annat gjordes i det syftet en påkostad om- och tillbyggnad av den gamla JTT-fastigheten vid Jakobsgatan.

Obestridligt var initiativet feltajmat. Hösten 1990 skrek alarmklockorna hos de involverade. JTT hade då hunnit teckna större delen av en

Två sorters telefonsvarare. Underst Ekkofon från 80-talet, överst en nyare Sentaphon.

proprieborgen för Jakobit på 1,3 miljoner mark, detta utan styrelses godkännande. I november tecknade JTT samma typ av borgen på hela 7 miljoner mark för CreAgora. Leif Rex fanns då inte längre kvar som JTT:s VD. Han värvades sommaren 1990 för att som VD försöka rädda Vasa Sparbank.

JNT:s styrelse åsåg dramat kring Kontorstjänst och CreAgora på första parkett. I fråga om Jakobit fanns JNT som framgått med som ägare och gick i mars in med mer ägarkapital, 30000 mark.

Men ännu ett drama utspelade sig. Konstsamfundets misslyckade ”kapningsförsök” året innan hade väckt liv i JTT:s ägare, och under 1990 kämpade de i olika konstellationer om inflytande i bolaget. Vid årets slut hade JTT inlöst omkring en tredjedel av aktierna för 7,6 miljoner mark.

I december förmedlades nyheten att Harry Schaumans Stiftelse hade kommit över 49 procent av de återstående aktierna och att JNT förväntades sälja sin aktiepost på omkring fem procent till samma köpare. Så skedde också, JNT-styrelsen gav sin acceptans för saken i december. Därmed var Jakobstads Tidning i händerna på Vasasintressen.

Marias galleri: Olav Brännbacka

”En rättvis och rejäl kollega som har varit med sedan 1970-talet. Vet det mesta om var kablar och rör finns och har koll på många byggprojekt.”

Marias galleri: Ingvor Grönroos

”Med intresse för teknik och stort tålamod hjälper Ingvor kunder telefonledes vid problemsituationer. Kabel-TV är hennes specialområde.”