FRAMTIDEN äR NU

1991 blev året då nästan allting hände. Både inom politiken, ekonomin och tekniken.

I januari intog sovjetiska trupper TV-tornet i Vilnius och anfallet mot Irak inleddes i Kuwait­kriget. I juni utsågs Boris Jeltsin i demokratiska val till Rysslands första president. Den 18 augusti gjorde de ryska gammelkommunisterna ett kuppförsök, som misslyckades och i en kedje­reaktion ledde till att en rad av de tidigare Sovjetrepublikerna förklarade sig självständiga.

Den 1 juli lämnade Sverige in sin ansökan till EU. Att Finland skulle följa exemplet blev under året allt mer sannolikt.

Inom ekonomin kom den ena negativa nyheten efter den andra och arbetslösheten ökade för varje månad. Den 19 september chockerades bankvärlden av att Finlands Bank övertog SCAB, som inte längre klarade sina förbindelser. Regeringen försökte åstadkomma en allmän lönesänkning med fem procent, vilket fälldes av skogs- och metallfacken. I november försökte Finlands Bank förgäves stoppa spekulationerna mot marken med en dagslåneränta på 50 procent. När marken fick flyta under en dag, gav det en nedskrivning av värdet med 14 procent.

Riksdagsvalet i april gav en ny regeringskonst­ellation, med Centerpartiets Esko Aho som stats­minister. Intressant från JNT:s perspektiv var att den nye trafikministern hette Ole Norrback.

togs av ägarna, inklusive JNT.

Värre var det i fråga om Kontorstjänst och CreAgora, där ägarna förlorade stora värden. Epilogen fick viss betydelse också för JNT. Under året förvärvade Harry Schaumans Stiftelse alla de återstående aktierna i JTT. I efterhand befanns JTT:s tillgångar vara övervärderade, vilket föranledde stiftelsen att göra en reklamation om nedsättning av det pris som JNT hade fått för aktierna.

Också fastighetsbolaget FFF skulle komma att gå i konkurs, dock i ett senare skede. I mars 1991 möttes FFF och JNT i rådstuvurätten i en första behandling av den beskrivna hyrestvisten. Ägaren Harry Rosendahl var då beredd till en förlikning, som gick ut på att en månadshyra 54 mark per kvadratmeter skulle betalas under perioden april 1991-april 1992, vilket var den tidpunkt som prognostiserades för att JNT skulle lämna utrymmena.

JNT:s motförslag var en hyra på 45 mark under samma period och krav att uppsägningen skulle återkallas, vilket Harry Rosendahl avvisade.

Rådstuvurättens utslag i maj var att FFF inte hade visat godtagbart skäl till uppsägning av den övre salen, vilket innebar att uppsägningen var utan verkan. Angående den undre salen konstaterades att svaranden inte skulle behöva ta den i bruk förrän hösten 1992, varför flyttningsdagen framsköts till den 30 april 1992.

Tim Berners-Lee 2005

Linus Torvalds 2002

Rosendahl meddelade missnöje med utslaget, men några veckor senare kom parterna ändå till en uppgörelse. JNT accepterade att betala en månadshyra på 45 mark per kvadratmeter under perioden juni 1991-april 1992.

Världspremiär för GSM

Som framgått hade datum för GSM-premiären av de europeiska politikerna bestämts till den 1 juli 1991. Det var alltför optimistiskt, problemet var framför allt att leverantörerna inte hann utveckla terminaler, det vill sägs mobiltelefoner, för den nya teknikstandarden.

1987 hade Ericsson och Nokia var för sig lanserat telefoner för NMT som var så små att de kunde bäras i handen. GSM var dock en digital teknik, till skillnad från det analoga NMT, och det innebar att man i konstruktionen i många avseenden inte kunde bygga på NMT- lösningarna.

Frågan vem som var först med faktisk GSM- trafik kan besvaras på olika sätt. Radiolinja, tvekade inte att beskriva sig som först i världen, men det fanns en verklig konkurrent, den tyska operatören Mannesmann. Den 1 juli sände man från bolaget ett brev till det tyska kommunikat­ionsministeriet och förklarade att man var be­redd för GSM-trafiken i enlighet med licensen.

”Det gjordes emellertid ingen stor sak av detta”, säger Gunnar Sjökvist, som var testansvarig för projektet hos Mannesmanns leverantör Erics­son. ”Det fanns inga mobiltelefoner och därmed inte heller några abonnenter som kunde använda nätet.”

I Finland slog Radiolinja däremot på PR- trumman och öppnade den 1 juli GSM-nätet inför ett stort mediepådrag i Helsingfors. Harri Holkeri ringde då med en Nokiamobil upp biträdande stadsdirektören i Tammerfors, Kaarina Suonio. Nätet täckte bara delar av Helsingfors, Åbo och Tammerfors. Och försöken att ringa mellan Helsingfors och Åbo lyckades inte under premiärdagen. ”Men vi hade i förväg lyckats skrapa ihop några tiotal ’riktiga’ abonnenter”, berättar Kurt Nordman.

Harri Holkeri ringer Radiolinjas första officiella telefonsamtal i GSM-nätet den 1 juli.

För PTV innebar händelserna kring GSM- premiären att det tidigare nära samarbetet med Nokia avslutades. ”Vi hade jobbat mycket bra ihop. Men det blev ändring på det när vi fick veta att Nokia skulle leverera GSM-utrustning till vår konkurrent. Då vände vi oss till Ericsson och Motorola”, berättar PTV:s dåvarande mobilchef Matti Makkonen.

GSM var en prestigefråga, så också Makkonen bjöd in till presskonferens. ”Vi genomförde en GSM-demonstration för media i Helsingfors. Jag ringde ett ’öppningssamtal’, men klargjorde att

Det är en definitionssak vilket som är det första ’äkta’ telefonsamtalet med GSM-teknik. Här ringer Radiolinjas VD Pertti Malva till TIF:s VD Arno Tanhuanpää den 27 mars 1991.

det ännu inte fanns typgodkända telefoner. Mitt budskap var att PTV skulle lansera GSM så fort industrin klarade att tillhandahålla mobiltelefoner.”

I Sverige uppmärksammade Televerket GSM-datumet tillsammans med leverantören Ericsson genom en reception för ungefär 150 personer i Stockholm. Televerkets projektledare för GSM, Yngve Zetterström, ringde upp Televerkets generaldirektör Tony Hagström med en mobiltelefon av märket Orbitel. ”Vi ville visa omvärlden att vi var redo för GSM-service

Kampanjknapp initierad av Mannesmannchefen Georg Schmitt.

på utsatt tid”, berättar dåvarande försäljnings­chefen på Ericsson, Jan Wäreby.

Mats Köhlmark, Ericssons projektchef för GSM 1991, summe­rar: ”Den 1 juli 1991 kunde vi ringa med GSM över Ericsson­system i Tyskland, Helsingfors, Köpen­hamn och Stockholm. De skandinaviska syste­men var dock mycket små, i Helsingfors tre bas­stationer, i Köpenhamn två och i Stockholm tio.”

Uppenbart är Radiolinjas höga svansföring befogad, men precis som hos Mannesmann var det meningslöst att försöka sig på stora GSM-affärer i detta skede. Ett bevingat uttryck härrör från Mannesmannchefen Georg Schmitt denna tid: God Send Mobiles. Äntligen hade innebörden av förkortningen GSM klarlagts. Måtte Gud sända mobiler!

Liksom i fråga om NMT kom Ericsson och Nokia i mål samtidigt gällande GSM-telefonerna. Båda leverantörerna började serietillverka handburna sådana hösten 1992.

Allt kärvare för JNT

Prestigekampen i fråga om GSM följdes av en mycket begränsad krets i Jakobsregionen, trots att JNT alltså som delägare i Radiolinja kan beskriva sig som först i världen med den kommunikationsteknik som mer än något annat förändrat människans tillvaro i modern tid. År 2012 bygger över 80 procent av världens mobil­kommunikation på GSM, och abonnenterna närmar sig osannolika fem miljarder. Ingen teknikstandard av något slag kan tillnärmelsevis jämföras med detta.

Intressantare i Jakobstad året 1991 från lokal synpunkt var säkert att de första betal-TV- kanalerna nu hade lanserats och att de rönte mycket större efterfrågan än man hade vågat hoppas på.

Ett viktigt lokalt samhällsprojekt under året handlade om att JNT, staden och energiverket i en gemensam mätningsgrupp mätte in position­erna för de olika typer av kablar som lades ner i marken.

Under hösten blev radiotrafiken för taxitrafik­anterna en styrelsefråga. Sommaren 1986 hade denna trafik övertagits av JNT, som samordnade taxibeställningarna i en enhet som också hanterade nummerförfrågningar, felanmäl­ningar, väckning och annat. Nu övervägde trafik­anterna ett storbolag för Vasa, Korsholm, Nykar­leby, Pedersöre, Larsmo, Jakobstad och Karleby.

Linjekapacitans­mätare från Nokia.

Skulle en gemensam central för detta bildas? Och skulle den i så fall läggas i Vasa eller Jakobstad? JNT gav ett bud på 4 mark per anrop, vilket ansågs ”väl högt”. Vid årets slut var frågan inte avgjord. Blev det så att Vasa fick centralen, skulle JNT med all sannolikhet tvingas upphöra med sin dygnetruntservice.

I september var JNT:s styrelse bjuden på studiebesök till Nokias kabelfabrik i Uleåborg. Under resan hölls ett dystert styrelsemöte. Bolagets verksamhet visade en ”avsevärd nedgång”: det gällde både installationer, reparationer och försäljning av tele- och kabel-tv-material. Ekonomin var ju pressad sedan tidigare, man beslöt att nu följa upp siffrorna ännu noggrannare än förr och mer offensivt ägna sig åt marknadsföring.

I november kom den dåliga nyheten att den största kunden, Kymmenekoncernen, planerade att köpa ett företagsnät från PTV. Beslutet blev att i samarbete med Datatie presentera en alternativ offert för kunden med särskilt fokus på fjärrförbindelserna.

I december tog styrelsen ställning till en begäran från Bo Södö och Sven Wannäs om bidrag för en brevkurs i ADB. Beslutet blev att köpa två PC:n som de skulle kunna använda ”under kurstiden” och att bekosta halva kursavgiften.

Nya fusionsdiskussioner

Det pressade ekonomiska läget för JNT var en naturlig grogrund för fusionstankar. Frånsett Trygve Still, som hade arbetat länge hos Vasa Telefon och kände människorna där, förhöll sig de allra flesta i personalen ändå negativt till en sammanslagning. I styrelsen var man mer osäker. Styrelseuppdraget handlar om frågan vad som är bäst för företaget, och hur skulle den frågan besvaras?

En uppfattning, som många såg som självklar, var att det storskaliga alltid vann över det småskaliga, när man mätte i ekonomiska termer. Samtidigt var en grundläggande fråga vem företaget var till för. Med många tusen lokala ägare var det en självklarhet att utgå från de prioriteringar som dessa ägare gjorde.

Det som krånglade till saken rejält ännu 1991 var de regleringar som förhindrade rationella lösningar. De nämnda nätgruppsgränserna var ett sådant hinder, liksom de nätgrupper som internt var splittrade mellan privata bolag och PTV. Ett möte mellan JNT och PTV:s ledning i Vasa gav ingen tydlig vägledning i hur man skulle komma vidare i frågan.

Marias galleri: Tom Gädda

”En flexibel och serviceinriktad för­säl­jare med stor social och tek­nisk kompe­tens. Har jobbat med det mesta inom data­tek­nik. Nu ligger fokus på fiber­anslut­ningar.”

Marias galleri: Björn-Ole Roslund

”Bönni är en sympatisk och ansvars­kännande montör med kunskap om allt från trans­mission till trygg­hetstelefoner.”

Marias galleri: Gun Wiklöf

”Är ansvarskännande och vill alltid alla väl. Med erfarenhet ända sedan 1980-talet har Gun koll på mångt och mycket inom administrationen.”