FRAMTIDEN äR NU

2007: Året då allt började på nytt

Vid skif­tet till år 2007 ha­de som fram­gått det for­na Fin­net­sam­ar­be­tet spruc­kit de­fi­ni­tivt. De sto­ra ägar­bo­lag som (un­der pro­jekt­nam­net At­las) för­be­red­de en om­vand­ling av Fin­net Ab till en na­tio­nell full­tjänsto­pe­ra­tör gick ur Fin­net­för­bun­det. Me­dan de öv­ri­ga ägar­bo­la­gen, som höll fast vid för­bun­det, i stäl­let (in­led­nings­vis i hem­lig­het) för­be­red­de sig för att säl­ja sitt ägan­de i Fin­net.

Un­dan­ta­get var fram­för allt JNT, som var­ken vil­le läm­na Fin­net­för­bun­det el­ler ägan­det i Fin­net.

JNT-sty­rel­sen kon­sta­te­ra­de vid sitt förs­ta mö­te för året att Fin­net­för­bun­det som följd av de tap­pa­de med­lem­mar­na skul­le för­lo­ra 1,5 mil­jo­ner eu­ro i in­täk­ter på års­ba­sis. även om be­spa­ring­ar gjor­des in­om för­bun­det, skul­le med­lems­av­gif­ten be­hö­va hö­jas för de åter­stå­en­de med­lem­mar­na från 2008. För JNT dock re­la­tivt mar­gi­nellt med 15000 eu­ro per år.

I bör­jan av feb­ru­a­ri fat­ta­de sty­rel­ser­na i At­las­bo­la­gen det for­mel­la be­slu­tet om att sam­ord­na och över­fö­ra sin verk­sam­het till DNA och mo­der­kon­cer­nen Fin­net. De höll öp­pet för att öv­ri­ga äga­re skul­le kom­ma med i pro­ces­sen. Ak­tio­närsmö­te för­be­red­des till den 21 feb­ru­a­ri och tids­fris­ten för in­tres­se­an­mä­lan sat­te in­led­nings­vis till den 15 mars.

Ja­kob­stads Tid­ning lyf­te fram det de­li­ka­ta i att JNT:s ti­di­ga­re VD Jan-Er­ik Frost­dahl och nu­va­ran­de led­ning ha­de oli­ka syn­sätt.

I mars 2007 utkom den nya kundtidningen Ciao, som gick också till Multi.fi:s kunder.

Jan-Er­ik Frost­dahl tyck­te i tid­ning­en den 8 feb­ru­a­ri att JNT, VLT och GT gjor­de ett olyck­ligt val: ”Rent ge­ne­rellt bor­de al­la va­ra med. Då skul­le de lo­ka­la bo­la­gen bli en del av en na­tio­nell fullser­vice­o­pe­ra­tör och kun­na sam­ord­na tjäns­te­ut­bu­det. Där­med skul­le de kun­na be­dri­va verk­sam­he­ten ef­fek­ti­va­re än ti­di­ga­re och ha stör­re

Vad hände år 2007?

För Atlasgruppen var en kommande börsintroduktion ett viktigt argument. Ovan börshuset i Helsingfors, ritat av Lars Sonck, plats för börsverksamheten tills denna började ske elektroniskt kort före millennieskiftet.

möj­lig­he­ter att häv­da sig på fö­re­tags­mark­na­der­na.”

Frost­dahl be­skrev syf­tet ock­så som ett sätt att ska­pa lik­vi­di­tet i ägan­det. ”Vi är in­te läng­re en grupp ut­an ett fö­re­tag. ägar­na kan till ex­em­pel väl­ja att säl­ja, lis­ta fö­re­ta­get på bör­sen el­ler kvar­stå som äga­re.” Han fram­höll möj­lig­he­ten att an­slu­ta sig se­na­re. Men då skul­le vill­ko­ren in­te va­ra li­ka go­da.

”Vi har valt att stå ut­an­för. Vi är i förs­ta hand

en lo­kalt ägd ope­ra­tör som sat­sar på Ja­kob­stads­re­gi­o­nen”, kom­men­te­ra­de Ma­ria Höglund.

 

JNT:S ställningstagande

JNT:s sty­rel­se följ­de för­stås ut­veck­ling­en mel­lan de två läg­ren no­ga. I pro­to­kol­let no­te­ra­des att 18 av de 19 bo­lag som gått in för stra­te­giskt sam­ar­be­te med TDC Song nu age­ra­de i ett nät­verk Fin­net Part­ners. Sam­ar­be­tet gäll­de pro­dukt­ut­veck­ling, tek­nik och landsom­fat­tan­de lös­ning­ar. De som in­te del­tog var JNT, Ii­sal­men Pu­he­lin och en grupp and­ra mind­re bo­lag i Fin­net­för­bun­det, bland dem de två åländs­ka bo­la­gen.

Ma­ria Höglund kon­sta­te­ra­de i sin be­red­ning att sam­ar­be­tet in­om för­bun­det ”ty­värr nu helt byg­ger på det sam­ar­be­te som sker in­om ra­men för Fin­net Part­ners [...] Att fram­ö­ver va­ra med­lem i för­bun­det men in­te i Part­ners kom­mer in­te att till­fö­ra JNT nå­got an­nat än in­tres­se­be­vak­ning gente­mot myn­dig­he­ter­na. Att be­ta­la sto­ra sum­mor för det är in­te rim­ligt.” Hon fort­sat­te:

”JNT:s nu­va­ran­de po­si­tio­ne­ring är in­te håll­bar i läng­den, men en­ligt min be­döm­ning bor­de vi hål­la oss kvar i ing­en­mans­land än­nu och i det­ta ske­de var­ken ta dju­pa­re del i Fin­net Part­ners el­ler At­las. Un­der det­ta år bör vi se när­ma­re på vad sam­ar­be­tet in­om Fin­net Part­ners in­ne­bär, men först är det skäl att lå­ta kon­flik­ter­na mel­lan grup­per­na läg­ga sig.”

Det se­nas­te halv­å­ret ha­de för JNT-grup­pens del in­ternt hand­lat om kost­nads­be­spa­ring­ar och ra­tio­na­li­se­ring­ar. Nu gäll­de det i stäl­let att se fram­åt. Ett led i det blev att åter­upp­ta ett ti­di­ga­re av­bru­tet stra­te­gi­ar­be­te, i sam­ar­be­te med kon­sul­ten Karl-Er­ik Wik­ström. Det­ta stra­te­gi­ar­be­te ha­de 2005 syf­tat till att hit­ta sy­ner­gi­er mel­lan JNT, Multi.​fi och OFC men lagts på is ”på grund av bris­tan­de sam­syn på hur fö­re­tags­grup­pen skul­le job­ba fram­åt”.

”Ett grun­dan­ta­gan­de är att JNT fort­sät­ter som själv­stän­dig lo­kal ope­ra­tör”, fram­hål­ler pro­to­kol­let.

 

Grupperna formerar sig

DNA:s ex­tra­or­di­na­rie bo­lags­stäm­ma den 22 feb­ru­a­ri god­kän­de en­häl­ligt att Fin­net Ab kun­de teck­na sam­gångs­av­tal med de fem At­las­bo­la­gen: En­fo, Län­nen Pu­he­lin, Ou­lun Pu­he­lin, Pä­ijät-Hä­meen Pu­he­lin och Sa­ta­kun­nan Pu­he­lin. I öv­rigt var lä­get käns­ligt. Re­dan vid va­let av röst­räk­na­re blev det om­röst­ning.

Ma­ria Höglund kom att bli en av röst­räk­nar­na. I en av frå­gor­na spe­la­de hon där­ef­ter en våg­mäs­tar­roll. Skul­le stäm­man god­kän­na att Fin­net ock­så skul­le ta över Lo­h­jan Pu­he­lin? In­ternt i Lo­jo­bo­la­get stred man om sa­ken. Sa­lon Seudun Pu­he­lin var en av sto­rä­gar­na i Lo­h­jan Pu­he­lin och mot­sat­te sig Fin­net­sty­rel­sens för­slag. De öv­ri­ga op­po­nen­ter­na rös­ta­de med Sa­lo­bo­la­get.

Ma­ria Höglund: ”Vi sam­ar­be­ta­de ju med bå­da läg­ren och det gäll­de att ma­nö­vre­ra efter-

tänk­samt och med pre­ci­sion för att in­te brän­na någ­ra bro­ar. Vi ha­de lo­vat At­las­grup­pen att in­te rös­ta mot de­ras pro­jekt och vi såg att vi fram­ö­ver be­höv­de kun­na sam­ar­be­ta med bå­da grup­per­na.”

Hen­nes slut­sats blev att rös­ta blankt. I prak­ti­ken in­ne­bar det att över­lå­tel­sen av Lo­h­jan Pu­he­lins verk­sam­het till DNA god­kän­des med mi­ni­mal ma­jo­ri­tet (frå­gan kräv­de en­kel ma­jo­ri­tet), me­dan den rik­ta­de emis­sio­nen till Lo­h­jan Pu­he­lin för­föll (då den kräv­de två tred­je­dels ma­jo­ri­tet).”

Det in­tres­san­tas­te nu, som al­la vid det här la­get kän­de till, var än­då att Fin­net Part­ners var i färd med att säl­ja sitt in­ne­hav, när­ma­re 25 pro­cent av ak­ti­e­stoc­ken, i Fin­net till den brit­tisk­ba­se­ra­de ka­pi­talin­ve­ste­ra­ren 3i.

Jar­mo Le­i­no, som ge­ne­ral för At­las­grup­pen, be­rät­tar att man från hans si­da un­der vå­ren på allt sätt för­sök­te få med de öv­ri­ga bo­la­gen i det upp­lägg som At­las­grup­pen pre­fe­re­ra­de. Oli­ka sam­ar­bets­for­mer er­bjöds, men ut­an re­sul­tat.

Den 3 maj med­de­la­des att det var av­ta­lat att 19 av Fin­nets ägar­bo­lag skul­le säl­ja sin äga­ran­del till 3i. De bo­lag som stod ut­an­för af­fä­ren och allt­så kvar­stod som äga­re i Fin­net var VLT, GT, JNT, Par­gas Te­le­fon, Ka­ris Te­le­fon, ålands Te­le­fon-

Sju av de nio bolag som ville behålla sitt ägande i Finnet fanns i tvåspråkiga eller helt svenska regioner. Bara bolagen i Id­en­salmi och Nystads­region­erna var helt finsk­språkiga.

an­delslag, Ma­ri­e­hamns Te­le­fon, Ii­sal­men Pu­he­lin och Vak­ka-Su­o­men Pu­he­lin. Klart störst i grup­pen var VLT, som un­der året be­ar­be­ta­des in­ten­sivt av At­las­grup­pens fö­re­trä­da­re.

Till ex­em­pel er­bjöd sig Fin­net att kö­pa VLT:s he­la af­färs­verk­sam­het, vil­ket VLT:s sty­rel­se av­böj­de. Tvärtom för­kla­ra­des att av­sik­ten var att kvar­stå som själv­stän­digt re­gi­o­nalt bo­lag. Ett re­sul­tat av 2007 års ak­ti­vi­te­ter blev att VLT:s fick en ny sto­rä­ga­re, Län­nen Pu­he­lin, med 11,3 pro­cent av ak­ti­er­na.

Ef­ter om­struk­tu­re­ring­en kun­de Fin­net för­ut­ses ha tre ägar­grup­per: At­las­grup­pen med c. 65 pro­cent, 3i med c. 25 pro­cent och de lo­ka­la bo­la­gen med c. 10 pro­cent ägan­de.

 

Bricka i ett spel

Ja­kob­stads Tid­ning äg­na­de ägar­spe­let två ar­tik­lar den 10 och 11 maj. Det het­te att JNT värj­de sig mot sam­gång med Fin­net: ”JNT har bli­vit en bric­ka i ett spel mel­lan de sto­ra te­le­fon­bo­la­gen.” Be­skriv­ning­en var att den ny­bil­da­de ”jät­ten” på mark­na­den, Fin­net, fram­för allt strä­va­de ef­ter att ta över VLT, som för sin del nu ock­så ha­de bli­vit de­lä­ga­re i JNT.

Fin­net ha­de gett öv­ri­ga ny re­spit till den 15 maj för att med­de­la sin stånd­punkt. ”Vi har för­sökt se på sa­ken ur ägar­nas och kun­der­nas syn­vin­kel, om Fin­nets för­slag skul­le till­fö­ra nå­got. Men vi har in­te sett nå­got så­dant”, kom­men­te­ra­de Ma­ria Höglund. ”Där­e­mot ser vi en för­del med att ha kvar det lo­ka­la in­fly­tan­det, till ex­em­pel då vi ska be­stäm­ma om vi ska byg­ga in­fra­struk­tur i Ja­kob­stad och på lands­byg­den. Svens­kan kan ock­så bli li­dan­de i stör­re en­he­ter.”

Frost­dahl fram­höll att JNT och de öv­ri­ga bo­la­gen kun­de vän­ta sig ett nytt lik­nan­de er­bju­dan­de om ett år, men då på säm­re vill­kor.

JT kom­men­te­ra­de ock­så att JNT:s bo­lags­stäm­ma ny­li­gen ha­de gett sty­rel­sen full­makt att lö­sa in eg­na ak­ti­er upp till 350000 eu­ro (max­i­malt 5000 ak­ti­er à 35-70 eu­ro per ak­tie). Det var nå­got nytt i bo­la­gets histo­ria, och frå­gan var nu hur sa­ken skul­le tol­kas. Ma­ria Höglund be­skrev det nya grep­pet mer som en prak­tisk åt­gärd än en för­svars­åt­gärd. ”I stäl­let för att för­med­la ak­ti­er från gam­la äga­re till nya, kan vi nu kö­pa in dem själ­va.” Hon be­skrev VLT:s nya äga­ran­del i JNT på en pro­cent som en af­fär i "bäs­ta sam­för­stånd".

 

Finnet blir DNA

Den 30 maj sam­man­fat­ta­de JNT:s sty­rel­se att ba­ra någ­ra mö­ten av for­mell na­tur åter­stod in­nan det nya Fin­net var ska­pat. Nya ak­tio­närs­av­tal ha­de för­be­retts för Fin­net, men hu­vud­de­len av dem be­rör­de in­te JNT. In­lös­nings- och sam­tyc­kesklau­su­ler fanns med, och ett mål ha­de skri­vits in att bo­la­get skul­le kun­na in­tro­du­ce­ras på bör­sen un­der 2008. Den 31 maj of­fent­lig­gjor­des 3i:s af­fär med Fin­net­bo­la­gen. Pri­set för äga­ran­de­len på 25 pro­cent i Fin­net blev 140 mil­jo­ner eu­ro, vil­ket allt­så mot­sva­ra­de ett vär­de på he­la bo­la­get på 560 mil­jo­ner eu­ro. Pri­set an­sågs högt och gav säl­jar­na väl­fyll­da kas­sor.

Som ef­fekt av af­fä­ren för­änd­ra­des för­stås kon­stel­la­tio­ner­na in­om Fin­net. Det­ta för­bätt­ra­de, i At­las­bo­la­gens per­spek­tiv, ut­gångs­punk­ten när Fin­net åter sam­la­des till en ex­tra or­di­na­rie bo­lags­stäm­ma den 19 ju­ni.

Bland an­nat kun­de nu den ti­di­ga­re ned­rös­ta­de ak­ti­e­e­mis­sion för Lo­h­jan Pu­he­lin be­slu­tas en­ligt ur­sprung­lig plan. För Lo­jo­bo­la­get in­ne­bar det ett mi­nus: vär­de­ring­en av Fin­nets ak­ti­er ha­de gått upp som följd av 3i-af­fä­ren, med följd att Lo­jo­bo­la­get fick en tred­je­del mind­re an­del ak­ti­er i Fin­net än vad som ur­sprung­li­gen var tänkt. För de öv­ri­ga ägar­na blev det ett plus: in­ne­ha­vet späd­des ut mind­re än det an­nars skul­le ha gjort.

En vä­sent­lig nam­nänd­ring fast­slogs sam­ti­digt. Bak­grun­den var att de kvar­va­ran­de bo­la­gen i Fin­net­för­bun­det an­såg sig ha rätt till nam­net Fin­net. Fin­net Ab bor­de där­för by­ta namn, vil­ket även be­höv­des för att för­bun­det och bo­la­get in­te skul­le sam­man­blan­das. Så sked­de, och Fin­nets nya namn från den 1 ju­li 2007 blev DNA.

”I ef­ter­hand är det här en aning ro­an­de”, sä­ger Jar­mo Le­i­no. ”Namn­by­tet in­ne­bar att det nya DNA kun­de byg­ga på det gam­la DNA:s va­ru­mär­ke [egent­li­gen het­te bo­la­get DNA Fin­land, men det kal­la­des van­li­gen DNA]. Sam­ti­digt gav det oss chans att mar­ke­ra av­stånd till det gräl­sju­ka Fin­net, som vi man och man emel­lan bör­ja­de kal­la Metsä-Fin­net. Namn­by­tet var en lyck­träff för oss.”

Call center-branschen visade sig vara en bra­ns­ch där det gällde att oupp­hör­ligt jaga kost­na­der. Taxi­tra­fik­ant­erna i Ka­ris blev kund hos Nova­call 2005.

Ödesstund för Novacall

Hur skul­le det gå för No­vacall, som trots de hår­da sa­ne­ring­ar­na un­der 2006 fort­satt gö­ra för­fä­ran­de för­lus­ter?

Faktum var att dramatiken kring Novacall fort-

Tre av Novacalls pionjärer berättar gamla minnen sommaren 2012.
Från vänster Anna-Liisa Holmero, Maria Hällis och Eivor Lindvall.

gick, dock ut­an me­di­al upp­märk­sam­het. Året bör­ja­de med att fac­ket vars­la­de om strejk. Tjäns­te­man­nau­ni­o­nen läm­na­de in strejk­var­sel för 300 an­ställ­da ef­ter att No­vacall åter avi­se­rat byte av mot­part i kol­lek­tivav­hand­ling­ar­na till Ser­vice­fac­ket, där lö­ne­ni­vån var läg­re. Strejk skul­le in­le­das den 12 feb­ru­a­ri, om No­vacall stod fast vid sin av­sikt.

In­för ho­tet var No­vacalls äga­re tvung­na att re­ti­re­ra. En strejk be­döm­des va­ra för­ödan­de för kund­re­la­tio­ner­na. I kost­na­der hand­la­de lö­ne­ni­våskill­na­den mel­lan fac­ken om 300000-500000 eu­ro på års­ba­sis.

Men var skul­le No­vacall ta si­na peng­ar? Pro­blem var att vän­ta re­dan in­för ut­be­tal­ning­en av feb­ru­a­ri­lö­ner­na. Bo­lags­stäm­mans be­slut, den 22 feb­ru­a­ri, blev att ägar­na skul­le ge No­vacall akut hjälp ge­nom två ka­pi­tal­lån à 100000 eu­ro, med ut­be­tal­ning den 26 feb­ru­a­ri och den 25 mars, det vill sä­ga da­gar­na fö­re lö­ne­ut­be­tal­ning­ar­na. Ifall No­vacall in­te sål­des un­der mars, skul­le san­no­likt nya lån be­hö­vas, kon­sta­te­ra­de bo­lags­stäm­man.

Ett al­ter­na­tiv som nu ock­så över­väg­des var att an­pas­sa No­vacall till ett in­ternt con­tact cen­ter för At­las­grup­pen. De störs­ta upp­dra­gen kom där­i­från (DNA, KPY, OPOY). Om in­te hel­ler det al­ter­na­ti­vet kun­de ge­nom­fö­ras, åter­stod att säl­ja de kundupp­drag som gick att säl­ja för att se­dan ”kö­ra ner verk­sam­he­ten”.

JNT:s sty­rel­se såg i ett ske­de At­las­grup­pen som det bäs­ta al­ter­na­ti­vet. ”Bo­la­get skul­le i så fall bli ett bo­lag ut­an vinst­syf­te och JNT:s fram­ti­da roll i bo­la­get mås­te na­tur­ligt­vis i så­da­na fall dis­ku­te­ras. De öv­ri­ga ägar­na ver­kar i nu­lä­get dock va­ra mest in­tres­se­ra­de av att säl­ja bo­la­get, att ym­pa in en olön­sam en­het i At­las är na­tur­ligt­vis in­te så till­ta­lan­de.”

 

Två spekulanter

För­sälj­nings­pro­ces­sen tog i mars till sist fart. DNA ha­de som fram­gått avi­se­rat outsour­cing av sin kund­tjänst och för­kla­ra­de nu att den som of­fe­re­ra­de på den­na ock­så för­vän­ta­des läg­ga bud på No­vacall. För Jan-Er­ik Frost­dahl var det en de­li­kat si­tu­a­tion.

”Jag ha­de min ti­di­ga­re kopp­ling till No­vacalls äga­re, sam­ti­digt var mitt upp­drag här att age­ra för DNA:s bäs­ta. Me­dan No­vacall vil­le ha upp pri­set, vil­le DNA ha ned det. Men pres­sa­des No­vacall till kon­kurs, skul­le det ha ne­ga­ti­va ef­fek­ter ock­så på DNA. Jag fick fun­de­ra en ex­tra gång över att jag på sätt och vis satt på två sto­lar”, kom­men­te­rar han.

Två spe­ku­lan­ter ak­ti­ve­ra­de sig, Tra­di­mus och Te­le­per­for­man­ce, bå­da verk­sam­ma bå­de in­ter­na­tio­nellt och i Fin­land. In­led­nings­vis trod­des en af­fär kun­na ske den 31 mars.

Pa­ral­lellt var det än­då nöd­vän­digt att pla­ne­ra för al­ter­na­ti­vet att för­sälj­ning­en in­te skul­le bli av. Ett sce­na­rio be­skrevs nu va­ra att ägar­bo­la­gen i så fall skul­le ta över en del av den verk­sam­het som in­te kun­de säl­jas. För JNT:s del kun­de då text­te­le­fon­tjäns­ten och Netwi­se­tjäns­ter­na tän­kas bli ak­tu­el­la.

Den 3 maj kon­sta­te­ra­de JNT:s sty­rel­se att Tra­di­mus var slut­kan­di­dat och att för­hand­ling­ar­na ver­ka­de va­ra in­ne på slut­ra­kan.

Det kö­pan­de bo­la­get ha­de sin bak­grund i det

Callcenter-branschens historia är ett myller av fö­r­etags­uppköp och fusioner. Till exempel blev Ex­cel­le­nt till Tradimus, som tillsammans med Pe­r­s­o­nec blev Ad­it­ro, med Nordic Capital som ägare.

bo­lag Ex­cel­lent, som 2000 ha­de grun­dats av den svens­ke call cen­ter­pi­on­jä­ren Ar­ne Weinz. Ef­ter en snabb till­växt och di­ver­se för­värv köp­tes Ex­cel­lent 2006 av risk­ka­pi­tal­bo­la­get Nor­dic Ca­pi­tal, som fu­sio­ne­ra­de in bo­la­get i ett an­nat av si­na bo­lag, Tra­di­mus. På le­go­ba­sis sköt­te det­ta oli­ka kun­ders kund­tjänst, lo­gistik, eko­no­mi­ad­mi­nist­ra­tion med me­ra.

Den 30 maj del­gavs JNT:s sty­rel­se att No­vacalls för­lust för ja­nu­a­ri-april var 230000 eu­ro. Av det eg­na ka­pi­ta­let åter­stod knappt 20000 eu­ro. Tra­di­mus bud var nu sif­fer­mäs­sigt fast­ställt: en eu­ro. Dess­utom mås­te de gam­la ägar­na och DNA för­bin­da sig att be­ta­la ett för­höjt pris för tjäns­ter­na från No­vacall un­der en över­gångs­pe­ri­od, för att kom­pen­se­ra det nämn­da un­der­skot­tet.

Kö­pebre­vet un­der­teck­nas föl­jan­de dag, den 31 maj, och clo­sing av af­fä­ren sked­de två vec­kor se­na­re. Af­fä­ren gjor­des allt­så av Tra­di­mus, men när den slut­för­des het­te fö­re­ta­get re­dan Adi­tro. Den 11 ju­ni slogs Tra­di­mus näm­li­gen ihop med Per­so­nec, än­nu ett fö­re­tag som Nor­dic Ca­pi­tal i ti­den ha­de köpt (av Ti­e­to Ena­tor), och fick i sam­band med det åter nytt namn.

I JNT:s ba­lans var No­vacallak­ti­er­na upp­tag­na till 655937 eu­ro. ”För­sälj­nings­för­lus­ten blir med and­ra ord känn­bar, men un­der rå­dan­de om­stän­dig­he­ter är det­ta den en­da re­a­lis­tis­ka lös­ning­en”, kon­sta­te­ra­de JNT:s sty­rel­se.

Av de gam­la ägar­na kom JNT än­då bäst ur No­vacall­pro­jek­tet. De tjäns­ter som No­vacall sköt­te för JNT över­togs stör­nings­fritt av Adi­tro. Ser man till Ja­kob­stads­re­gi­o­nen som hel­het har pi­on­jär­pro­jek­tet No­vacall haft be­stå­en­de sam­-

Mobiltelefonmässan i Barcelona är en klassiker som arrangerats årligen sedan 1987. Det intressantaste året 2007 tilldrog sig dock i en liten paviljong utanför mässområdet.

hällse­ko­no­misk be­ty­del­se ge­nom de över ett­hund­ra ar­bets­plat­ser som ska­pa­des och fort­sätt­nings­vis finns på or­ten.

 

Wimaxhysterin når kulmen

2007 blev ock­så året då tek­nik­kri­get om 4G-stan­dar­den kul­mi­ne­ra­de. Som fram­gått stod hu­vud-

Läs vad pionjären säger om call center-branschen!

Den stora hypen 2007 gällde den mobila varianten av radiotekniken Wimax. Denna skulle bli framtidens vinnare och ta hem spelet i 4G-racet, sades allmänt. Ericsson var det enda av de stora telekombolagen som inte trodde på Wimax. Här Ericssons prognos sju år framåt. De amerikanska CDMA- och Wimaxteknikerna och den kinesiska TD-SCDMA-tekniken skulle volymmässigt fortsätta att vara små. 3GPP-familjen med den nordiskt initierade tekniken skulle fortsätta att dominera.

Vinnarspåret hette LTE. Här tre teknikutvecklare på Ericsson, Ulf Forssén, Berndt Johansson och Gunnar Bergquist, med den första basstationen för LTE i Ericssons lokaler i Kista. Basstationen klarade 2007 att kommunicera med hastigheten 300 Mbps.

s­la­get mel­lan tek­ni­ker­na LTE, CD­MA-spå­ret och Wi­max.

Mo­bi­le World Con­gress i Bar­ce­lo­na i feb­ru­a­ri 2007 blev en me­di­al höjd­punkt för Wi­max­al­li­an­sen. Wi­max tog mäs­san ”med storm”, en­ligt me­di­as rap­por­ter. I en gi­gan­tisk mon­ter puf­fa­de No­kia, Mo­to­ro­la, In­tel, Sams­ung och and­ra för Wi­max. Er­ics­son syn­tes in­te till. I stäl­let be­rät­ta­de jour­na­lis­ter­na om en mas­siv skep­sis mot Er­ics­sons tek­nik­val LTE. I stort sett al­la kon­kur­ren­ter lyf­te fram Wi­max och sa­de sig kun­na bör­ja le­ve­re­ra tek­ni­ken i slu­tet av 2007. No­kia skul­le ha Wi­max­mo­bi­ler kla­ra un­der 2008.

Er­ics­sons ta­les­man Mi­kael Pers­son ut­ta­la­de sig så här: ”Det är värt att po­äng­te­ra att HSPA-

tek­ni­ken re­dan finns. Över hund­ra ope­ra­tö­rer i värl­den har upp­gra­de­rat si­na ex­i­ste­ran­de 3G- nät till HSPA, som ger slu­tan­vän­dar­has­tig­he­ter mel­lan 3 och 7 Mb­ps. Det är mer än vad mo­bilt Wi­max för­vän­tas le­ve­re­ra ens i slu­tet av året.” Han fort­sat­te:

”Vi ser ing­et be­hov av Wi­max på mark­na­den. HSPA kom­mer att le­ve­re­ra upp till 42 Mb­ps och ha täck­ning lik­nan­de GSM in­om en snar fram­tid [...] Att upp­gra­de­ra nä­ten till HSPA är myc­ket bil­li­ga­re för ope­ra­tö­rer­na än att sat­sa på en ny tek­nik. Ana­ly­ti­ker me­nar att mo­bilt Wi­max kom­mer att nå kring 35 mil­jo­ner abon­nen­ter 2011, men det är ba­ra fem pro­cent av världs­mark­na­den.”

Det me­dia in­te snap­pa­de upp var att Er­ics­son i en li­ten pa­vil­jong fö­re­vi­sa­de en test­bädd för LTE för ut­val­da kun­der. ”Det var väl­digt hem­ligt. Spe­ci­fi­ka­tions­ar­be­tet var fort­fa­ran­de i sin be­gyn­nel­se, och det var för ti­digt att gö­ra vårt ut­veck­lings­ar­be­te of­fent­ligt. Gäs­ter­na fick skri­va på ett av­tal att in­te fö­ra vi­da­re vad de såg”, be­rät­tar Er­ics­sons då­va­ran­de ra­di­o­chef Ma­rie Westrin.

Öp­pet i Bar­ce­lo­na 2007 pre­sen­te­ra­de Er­ics­son en an­nan ny­het, fem­to­cel­ler, värl­dens mins­ta bassta­tion för GSM, la­gom för hem­mabruk. Idén pre­sen­te­ra­des som ett tek­niskt ge­nom­brott. Med fem­to­cel­ler skul­le mo­bi­lo­pe­ra­tö­rer­na kun­na ge sig in ock­så på mark­na­den för fast ac­cess. ”Mo­bil­te­le­fo­nen kopp­lar sig au­to­ma­tiskt till hem­ma­bassta­tio­nen ome­del­bart då man vand­rar in

Ericssons femtocell, som presenterades av Marie Westrin 2007. Femtocellen kunde tas för en damväska, men var i praktiken en basstation.

ge­nom dör­ren”, sa­des i Er­ics­sons press­med­de­lan­de.

Ma­rie Westrin tog nu för va­na att upp­trä­da på mö­ten med ele­gant li­ten grön­må­lad fem­to­cell, som kun­de tas för en af­ton­väs­ka.

 

Vad som avgjorde 4G-kriget

I prak­ti­ken av­gjor­des 4G-kri­get ut­an att en en­da tid­nings­ru­brik upp­märk­sam­ma­de sa­ken. Av­gö­ran­det var ett re­sul­tat av den ti­di­ga­re be­skriv­na kon­takt som 2004 in­letts mel­lan ’fi­en­de­bo­la­gen’ Ve­ri­zons och Er­ics­sons tek­nik­che­fer Dick Lynch re­spek­ti­ve Hå­kan Er­iks­son. Re­la­tio­nen mel­lan

Ericssons ledningsgrupp i möte. JNT var 2007 den kund som Ericsson haft den längsta obrutna kundrelationen med, i 120 år. Tavlan på väggen föreställer bolagets grundare Lars Magnus Ericsson, som JNT:s grundare Wilhelm Schauman korresponderade med de första åren.

fö­re­ta­gen ut­veck­la­des snart, och kärn­frå­gan hand­la­de om tek­nik­va­let för 4G.

An­ge­lä­get var in­te minst att re­da ut gräns­snit­tet mel­lan Ve­ri­zons 3G-tek­nik CD­MA och kon­kur­rent­si­dans LTE. I no­vem­ber 2007 var Ve­ri­zon mo­get för ett in­ternt be­slut att ge­nom en helom­vänd­ning gå in för LTE. Med en krigs­lik­nel­se var det som om ett elitre­ge­men­te skul­le ha bytt si­da

mitt un­der på­gåen­de slag.

Näs­ta steg var den auk­tion som den ame­ri­kans­ka re­gle­rings­myn­dig­he­ten FCC ge­nom­för­de i mars 2008. På spel stod ett brett spekt­rum i 700 MHz-ban­det, som bli­vit le­digt ge­nom di­gi­ta­li­se­ring­en av de ame­ri­kans­ka TV-sänd­ning­ar­na. Ve­ri­zon stor­hand­la­de nu fre­kven­ser över he­la USA, för 9,4 mil­jar­der dol­lar, i av­sikt att fyl­la dem med LTE-tek­nik.

 

Den nordiska insikten

Be­ty­del­sen av tek­nik­stan­dar­der be­skrivs säl­lan i sin ful­la vidd. En in­tres­sant sak är att de nor­dis­ka ak­tö­rer­na, som Er­ics­son och No­kia, mer än kon­kur­ren­ter­na age­rat för att ska­pa så­da­na stan­dar­der. Er­ics­sons VD 2003-2009, Carl-Hen­ric Svan­berg: ”Ibland be­skri­ver man stan­dar­der som om de var en form av so­ci­a­lism. Men te­le­kom­bran­schen har nått sin osan­no­li­ka ut­veck­ling där­för att den fått fram stan­dar­der som gjort det möj­ligt att job­ba med en glo­bal ska­la”:

”Te­le­sy­ste­met är oer­hört kom­pli­ce­rat. Ing­et fö­re­tag kan upp­fin­na he­la sy­ste­met. Det är nöd­vän­digt med korsli­cen­sie­ring­ar och in­te­ro­pe­ra­bi­li­tet. Det är som Ru­biks kub, där allt be­ror av allt. Al­la har ett de­l­an­svar och inga be­slut kan tas ut­an att för­ank­ras i hel­he­ten. Det finns in­te ut­rym­me för so­lo­spel.”

”Kanske tror man att en lo­kal stan­dard in­ne­bär stöd för den eg­na in­du­strin och att man då kan kom­ma for­ta­re fram. Men även om en så­dan

Carl-Henric Svanberg, född i den norrbottniska byn Porjus, där föräldrarna jobbade vid det stora vattenkraftverket. Ivrig seglare med egen 80 fots Swanbåt, byggd i Kållby.

håll­ning kan va­ra fram­gångs­rik lo­kalt och kort­sik­tigt, så blir den över ti­den fel. Wi­max drev på ut­veck­ling­en av HSPA, men det gyn­na­de in­te Wi­max”, sä­ger Carl-Hen­ric Svan­berg.

”En ge­men­sam stan­dard in­ne­bär in­te att det blir mind­re kon­kur­rens. Tvärtom tving­ar den fram kon­kur­rens. Då tving­as man stri­da med blan­ka va­pen. Då hand­lar det om att be­gri­pa sig på mark­na­den och att an­vän­da si­na re­sur­ser klokt.”

”Micro­soft, Ap­p­le, Cisco, Goog­le – al­la des­sa ame­ri­kans­ka bo­lag är so­li­tä­rer. Det lig­ger in­te na­tur­ligt för dem att sam­ar­be­ta med and­ra. I och

Apples Steve Jobs och Microsofts Bill Gates, två konkurrenter med samma värdegrund, som kort kan sammanfattas: Betala först, använd sedan.

med att de in­te är del i nå­gon Ru­biks kub, där allt be­ror av allt, kan de all­tid gö­ra som just de­ras kun­der vill. Men det kan in­te vi. Vår ut­gångs­punkt är att al­la de­lar i sy­ste­met ska fun­ge­ra ihop. Då är det nöd­vän­digt med en sam­ar­betskul­tur”, kom­men­te­rar Carl-Hen­ric Svan­berg.

 

Revolutionen Iphone

Sam­ti­digt sked­de 2007 nå­got som på all­var skul­le hota den nor­dis­ka tek­nik­do­mi­nan­sen. Ip­ho­ne in­tro­du­ce­ra­des. Och ak­tö­ren var just ett av de ame­ri­kans­ka bo­lag som i prin­cip tänk­te ’fel’.

Apples Iphone lanserades den 29 juni 2007 och skulle komma att revolutionera mobiltelefonbranschen framför allt genom sin användarvänlighet. Iphone är också exempel på hur ett varumärke kan få religiösa drag. Här en kö av människor som på premiärdagen väntar på att Iphonebutiken ska öppna.

Ryk­ten ha­de länge sagt att Ap­p­le skul­le lan­se­ra en te­le­fon, och i ju­ni 2007 sked­de det. Upp­stån­del­sen var stor och gäll­de fram­för allt den tryck­käns­li­ga skär­men och det kre­a­ti­va an­vän­dar­gräns­snit­tet. Än så länge fanns Ip­ho­ne dock en­dast för 2G-tek­nik och gick in­te att kö­pa i Eu­ro­pa.

Er­ics­sons re­ak­tion var öp­pet be­und­ran­de. ”Jag är im­po­ne­rad över vad Ap­p­le har gjort. De för­stod di­rekt kraf­ten och at­trak­tio­nen hos tryck­käns­li­ga skär­mar. Och de har ock­så lyc­kats få ope­ra­tiv­sy­ste­met att fun­ge­ra. [...] Al­la tillämp­ning­ar blir enkla­re att an­vän­da om du har en bra te­le­fon. Då kom­mer fler män­ni­skor att an­vän­da In­ter­net i mo­bi­len”, sa­de den ti­di­ga­re tek­nik­che­fen Jan Ud­den­feldt i ett re­por­tage.

San­ning­ens stund ran­da­des med det­ta fram­för allt för No­kia. Un­der lång tid ha­de Er­ics­son och No­ki­as sam­ar­be­tat för att ska­pa tek­nik­stan­dar­der. Men ef­ter många ex­em­pel­löst fram­gångs­ri­ka år ha­de No­kia in­te läng­re sin ti­di­ga­re ly­hörd­het.

”Med Ip­ho­ne tog Ap­p­le kom­man­dot. Det tris­ta är att So­ny Er­ics­son re­dan många år ti­di­ga­re ut­veck­la­de tryck­käns­li­ga skär­mar, men över­gav dem på grund av bris­tan­de in­tres­se hos kun­der­na. So­ny Er­ics­son var för ti­digt ute då”, sä­ger Jan Ud­den­feldt.

Han be­rät­tar att man från Er­ics­sons si­da gång på gång för­sök­te få ock­så No­kia att sat­sa på tryck­käns­li­ga skär­mar. Tek­ni­ken var be­kant, men No­ki­as led­ning sa­de nej. So­ny Er­ics­sons pro­blem var att bo­la­get var för li­tet för att en­samt dri­va fram touch pho­nes. För att nå glo­balt ge­nom­slag mås­te nå­gon av de sto­ra va­ra med.

”Det är otro­ligt synd att No­kia ald­rig in­såg vad de mis­sa­de. De sa he­la ti­den en­vist nej till tryck­käns­li­ga skär­mar. Ha­de de va­rit med på spå­ret ha­de ut­veck­ling­en bli­vit an­norlun­da”, kom­men­te­rar Jan Ud­den­feldt.

 

Slavsändare för SVT

En sak som väck­te in­tres­se hos många JNT-kun­der 2007 var att VLT fått kon­ces­sion för att sän­da SVT:s pro­gram ter­rest­ri­alt, allt­så mark­ba­se­rat, i JNT:s om­rå­de. Där­med skul­le det va­ra möj­ligt att se Sve­ri­ges TV ock­så ef­ter att de ana­lo­ga sänd­-

Det finns goda skäl att beskriva 2007 som det år då det gamla JNT blev det nya JNT. Bland annat fusionerades Multi.fi och OFC-Data in i JNT, vars nya logotyp togs i bruk i augusti 2007.

ning­ar­na av­slu­tats. Tre hu­vud­sän­da­re och ett an­tal slav­sän­da­re togs i bruk av VLT un­der året – två av de se­na­re i JNT-mas­ter­na vid Ju­tas och Fors­by (Pe­der­sö­re). För att kun­na ta emot sig­na­ler­na be­höv­des pro­gram­kort, som till­han­da­hölls och fak­tu­re­ra­des av VLT. JNT age­ra­de åter­för­säl­ja­re.

Den 14 feb­ru­a­ri be­kräf­ta­des att han­dels­re­gist­ret ha­de god­känt JNT:s nya bo­lags­ord­ning. En lång­va­rig pro­cess var där­med till än­da.

I ja­nu­a­ri sked­de en ser­verkrasch, som för­an­led­de till­skärp­ning av vis­sa ru­ti­ner. Kra­schen

Som brukligt när ett företags grafiska profil görs om sammanställdes en hel manual för hur den nya logotypen skulle användas. Här en mall för den nya JNT-annonseringen.

be­rör­de ett an­tal fö­re­tagskun­der som ha­de si­na webb­si­dor på Multi.​fi:​s serv­rar. Det all­var­li­ga var att sä­ker­hetsko­pi­e­ring­en på ser­vern va­rit ur funk­tion. ”På grund av det­ta har vi fått job­ba hårt med att hål­la up­pe kund­re­la­tio­ner­na till en del fö­re­tagskun­der”, rap­por­te­ra­de Ma­ria Höglund till sty­rel­sen.

I mars be­fanns att bok­slu­ten för Multi.​fi och OFC-Da­ta bå­da vi­sa­de po­si­tivt re­sul­tat, en po­si­tiv över­rask­ning för Multi.​fi:​s del. Un­der året fu­sio­ne­ra­des bå­da bo­la­gen med JNT, Multi.​fi den 31 ju­li och OFC-da­ta den 31 de­cem­ber. Ove och Kristi­na Fa­ger­holm köp­tes ut som äga­re i OFC-Da­ta på vå­ren.

Också JNT:s bilpark skulle uttrycka kärnbudskapet. Det gamla telefonbolaget hade numera tre huvudaffärer: data, tele och TV.

I sam­band med fu­sio­nen JNT-Multi.​fi togs en ny gra­fisk pro­fil i bruk.

 

Premiär för MultiVoice

Hös­ten 2007 in­tro­du­ce­ra­de JNT si­na eg­na Vo­IP-pro­duk­ter rik­ta­de till van­li­ga kon­su­men­ter. En Mul­ti­Vo­ice-kurs för den eg­na per­so­na­len ge­nom­för­des i ju­ni. Ett kom­pen­di­um ha­de ställts sam­man av Hå­kan Löfqvist som be­skrev den tek­nis­ka flex­i­bi­li­tet som Vo­IP- lös­ning­ar­na möj­lig­gjor­de. Fram­för allt gick man ige­nom ar­gu­men­ten in­för kun­der­na. Som fram­går av ex­emp­len här in­till var de åt­skil­li­ga.

Den förs­ta re­cen­sio­nen anger att för­sälj­ning­en

Är detta möjligt? Med den frågan introducerades den här bilden i JNT:s internutbildning om VoIP. Ja, det var möjligt. Oberoende av apparattyp (device) kunde kommunikationen bygga på Internetprotokollet.

av Mul­ti­Vo­ice hös­ten in­led­nings­vis var ”för­sik­tig”. I års­be­rät­tel­sen skrev Ma­ria Höglund att tjäns­ten Mul­ti­Vo­ice un­der slu­tet av året ha­de fått ett bra mot­ta­gan­de med många helt nya kun­der. Även en del kun­der som sagt upp sin fas­ta te­le­fonan­slut­ning ha­de åter­kom­mit för att få

Vo­IP-te­le­fo­ni.

Ett sam­ar­be­te med Cisco sök­tes nu för att ut­veck­la Vo­IP-lös­ning­ar för fö­re­tag. I de­cem­ber ar­ran­ge­ra­de JNT och Cisco ett ge­men­samt se­mi­na­ri­um, dit fö­re­tagskun­der och pro­spects i om­rå­det mel­lan Va­sa och Kar­le­by in­bjöds.

Un­der hös­ten bör­ja­de man även fun­de­ra hur den gam­la AXE-tek­ni­ken för te­le­fo­nin skul­le er­sät­tas. JNT:s sup­portav­tal med Er­ics­son skul­le lö­pa ut 31 de­cem­ber 2009, och det var osä­kert om av­ta­let ens skul­le gå att för­länga.

 

Fiber blir den stora frågan

Att ett fi­ber­ba­se­rat nät var rätt sak att sat­sa på för JNT ha­de Ma­ria Höglund gjort klart vid fle­ra till­fäl­len un­der 2006. Un­der 2007 blev fi­ber det sto­ra te­mat för JNT och har fort­satt va­ra det se­dan dess. Sam­ti­digt skul­le året vi­sa att frå­gor­na kring fi­ber in­klu­de­rar minst tre ty­per av kom­pli­ka­tio­ner: de tek­nis­ka, de hi­sto­riskt be­ting­a­de och de ide­o­lo­gis­ka.

Någ­ra hän­del­ser i årets bör­jan gav en in­gång i frå­gor­na. Multi.​fi över­enskom med Pe­der­sö­re kom­mun om le­ve­rans av en hel­hets­lös­ning för bred­bands­för­bin­del­ser un­der fem år. Vid JNT- sty­rel­sens marsmö­te frå­ga­des ef­ter en stra­te­gi för hur man skul­le be­mö­ta de by­ar som in­te ha­de ut­byggt fi­ber­nät och där ” bred­bands­pro­fe­ter­na” nu för­sök­te ta mark. Des­sa sist­nämn­da fanns sin in­spi­ra­tion bland an­nat i Syd­ös­ter­bot­ten, där fle­ra fi­ber­nät ha­de byggts i by­ar­na ge­nom en kom­bi­na­tion av en­tu­si­asm och EU-stöd.

I april blev ett dis­kus­sions­äm­ne att So­ne­ra bör­jat de­bi­te­ra si­na kun­der 100 eu­ro om året för till­gång till de riks­svens­ka ka­na­ler­na. Det­ta ak­tu­a­li­se­ra­de ett miss­nö­je som un­der läng­re tid fun­nits med So­ne­ra som ope­ra­tör och le­ve­ran­tör. Knappt hälf­ten av Pe­der­sö­res hus­håll var kopp­la­de till So­ne­ras ka­bel-tv-nät.

Ma­ria Höglund be­kräf­ta­de i JT att JNT var­je må­nad fick fle­ra sam­tal an­gå­en­de pro­blem med So­ne­ra­nä­tet. ”Många und­rar om det är möj­ligt att byg­ga ut JNT:s ka­bel-tv-nät i Pe­der­sö­re. Men jag tror att drop­pen för de fles­ta är att So­ne­ra de­bi­te­rar 100 eu­ro per år för det riks­svens­ka di­gi­ta­la ka­nalpa­ke­tet.”

Så här var utvecklingen av anslutningar för JNT åren 2003-2007. Bredbandsanslutningarna blev snabbt allt fler, de fasta telefonanslutningarna minskade, om än långsammare. Kabel-TV-anslutningarna växte något i antal år för år och blev fler än telefonanslutningarna 2007.

JT no­te­ra­de att ett av­tal mel­lan Pe­der­sö­re och JNT gäl­lan­de fi­ber­för­bin­del­ser till kom­mu­nens sko­lor strax skul­le un­der­teck­nas. ”Det här bi­drar na­tur­ligt­vis till att res­ten av Pe­der­sö­re är in­tres­sant för oss”, kon­sta­te­ra­de Höglund. ”Eko­no­miskt krävs att ett till­räck­ligt an­tal hus­håll är vil­li­ga att an­slu­ta sig till JNT om en för­bin­del­se byggs.”

Kort ef­ter det­ta upp­märk­sam­ma­de JT att om­kring 60 pro­cent av JNT:s kun­der ha­de en bred­bands­an­slut­ning med has­tig­he­ten 2 Mb­ps el­ler hög­re. Me­del­ta­let i Fin­land var 27 pro­cent. ”Multi.​ fi lan­se­ra­de tjäns­ten Full-Ra­te re­dan 2002 och var där­med bland de förs­ta i lan­det som kun­de er­bju­da has­tig­he­ter på upp till 8 Mb­ps. Det­ta är tro­li­gen en or­sak till att så många av JNT:s kun­der i dag har höga has­tig­he­ter på si­na bred­bands­an­slut­ning­ar”, var tid­ning­ens väl­grun­da­de spe­ku­la­tion.

Soneras problematiska nät

I ju­ni ut­veck­la­des frå­ge­ställ­ning­en ett steg till. När nu Pe­der­sö­re kom­mun var på väg att få fi­berupp­kopp­ling till al­la si­na verk­sam­he­ter gav det JNT en när­va­ro i he­la kom­mu­nen som skul­le un­der­lät­ta fi­ber­ut­bygg­nad ock­så till öv­ri­ga. Främst i Kåll­by och Es­se ut­tryck­tes in­tres­se för det. JNT gjor­de nu en plan för att kon­tak­ta in­vå­nar­na i by­ar där bo­la­get in­te ha­de egen in­fra­struk­tur.

När­mast som ett mant­ra fick Ma­ria Höglund och hen­nes kol­le­ger dock upp­re­pa re­ser­va­tio­nen: ”Att ut­vid­ga nä­tet krä­ver na­tur­ligt­vis att till­räck­ligt många är vil­li­ga att an­slu­ta sig och att det hel­het­s­e­ko­no­miskt är ge­nom­för­bart.”

En del av bil­den var att JNT se­dan ti­di­ga­re hyr­de upp en hel del kop­par­för­bin­del­ser av So­ne­ra just i des­sa om­rå­den, för att er­bju­da te­le­fon- och AD­SL- tjäns­ter. Kost­na­den var 100-160 eu­ro per kund och år, to­talt om­kring 50000 eu­ro per år. Nå­gon ly­san­de af­fär för JNT var det in­te. Ma­ria Höglund sam­man­fat­ta­de:

”Att dis­ku­te­ra med So­ne­ra om att kö­pa nä­tet av dem har in­te va­rit ak­tu­ellt ef­tersom vi då skul­le bli tvung­na att ta över ett nät som krä­ver en hel del sa­ne­ring. En­ligt vår be­döm­ning kla­rar in­te So­ne­ras ka­bel-TV-nät av så höga fre­kven­ser som vi dis­tri­bu­e­rar TV på i dag, var­för vårt ka­nal­ut­bud in­te skul­le kun­na dis­tri­bue­ras som så­dant i det nä­tet. Det som i stäl­let är ge­nom­för­bart är att man säl­jer helt nya fi­be­ran­slut­ning­ar till hus­hål­len.”

I au­gusti blev fi­ber­frå­gan till kom­mun­po­li­tik. Kom­mun­sty­rel­sen till­sat­te då en ar­bets­grupp för att ut­re­da bred­bands­frå­gan i Pe­der­sö­re med må­let att möj­lig­gö­ra snab­ba kom­mu­ni­ka­tions­för­bin­del­ser för samt­li­ga in­vå­na­re i Pe­der­sö­re kom­mun. Ord­fö­ran­de blev den kom­mu­nal­po­li­tis­ke ve­te­ra­nen Al­lan Zitt­ra.

Un­der hös­ten gjor­de JNT än­nu en när­ma­re ut­vär­de­ring gäl­lan­de för­ut­sätt­ning­ar­na för att byg­ga ut nä­tin­fra­struk­tu­ren till by­ar i Pe­der­sö­re som in­te hör­de till JNT:s nät. Be­ske­det var att JNT skul­le byg­ga om minst 50 pro­cent av hus­hål­len an­slöt sig. Kost­na­den per hus­håll skul­le va­ra 1500 eu­ro.

För den ut­sed­da ar­bets­grup­pen i Pe­der­sö­re fram­stod där­med i prak­ti­ken två hu­vud­al­ter­na­tiv: an­ting­en vän­da sig till JNT el­ler sat­sa på ett eget fi­ber­pro­jekt. I prin­cip mås­te dock al­la in­tres­se­ra­de få läm­na för­slag. Grund­prin­ci­pen skul­le, en­ligt ar­bets­grup­pens me­ning, va­ra att al­la ope­ra­tö­rer skul­le ha sam­ma möj­lig­het att an­vän­da nä­tet som trans­port­väg till slut­kun­den. Kun­den skul­le fritt kun­na väl­ja mel­lan oli­ka ope­ra­tö­rer.

Ar­bets­grup­pen skul­le läm­na sin rap­port un­der 2008. Al­lan Zitt­ra med­gav att JNT ha­de en sär­ställ­ning i och med att kom­mu­nen re­dan sam­ar­be­ta­de med bo­la­get. ”Men om Pe­der­sö­re väl­jer att byg­ga ett öp­pet fi­ber­ka­bel­nät är vå­ra tjäns­ter fort­fa­ran­de till­gäng­li­ga”, förklarade Höglund.

Tjänsten Estate gav till en början ett trettiotal hög­hus och radhus i Jakobstad till­gång till bred­bands­anslut­nin­gar på upp till 100 Mbps.

Satsningen Estate

Ett ex­em­pel på JNT:s am­bi­tio­ner gavs den 15 no­vem­ber, då bo­la­get lan­se­ra­de en tjänst kal­lad Multi.​fi Esta­te. Det in­ne­bar en bred­bands­has­tig­het på upp till 100 Mb­ps, i fram­ti­den mer. ”Via In­ter­net över­för man allt me­ra rör­li­ga bil­der.

Det nya DNA:s styrelse 2007. Från vänster Jukka-Pekka Keskiaho, Jarmo Leino, Hannu Isotalo, Esa Haavisto, Risto Siivola och Berndt Schalin.

Det nya DNA:s ledningsgrupp 2007. Från vänster Simo Mustila, Riitta Tiuraniemi, Jan-Erik Frostdahl, Janne Paldanius, Vilhelmiina Wahlbeck, Arto Kaikkonen, Marko Rissanen och Asta Rantanen.

De som spe­lar myc­ket över In­ter­net har ock­så be­hov av snab­ba svars­ti­der [...] ping-ti­den här är en­dast 1-5 ms”, be­rät­ta­de JNT:s pro­jek­t­an­sva­ri­ge To­mas Tall­kvist i me­di­er­na.

I förs­ta ske­det skul­le Esta­te­tjäns­ten va­ra till­gäng­lig i ett tret­ti­o­tal hög­hus och rad­hus i Ja­kob­stad, men in­om de när­mas­te åren i de fles­ta hög­hus- och rad­hus­fas­tig­he­ter bå­de i sta­den och grann­kom­mu­ner­na. En flask­hals var fas­tig­he­ter­nas in­om­hus­nät. Det var ju ing­en me­ning med 100 Mb­ps fram till hus­väg­gen, om för­bin­del­sen den sista bi­ten fram till an­vän­da­ren ba­ra kla­ra­de 2 Mb­ps.

 

Nytt operatörsspel börjar

Den 1 ju­li ha­de DNA och Fin­net trätt i verk­sam­het som nya fö­re­tags­ska­pel­ser. Det var en be­ty­dan­de hän­del­se i den fin­länds­ka te­le­kom­mil­jön, men den in­ne­bar in­te att allt nu blev lugnt vad gäll­de ägar- och kon­kur­rens­frå­gor. En be­skriv­ning ur ett ’Metsä-Fin­net- per­spek­tiv’ i sam­band med ny­ord­ning­en lyd­de så här:

I stäl­let för tre ak­tö­rer ha­de Fin­land nu fy­ra te­le­o­pe­ra­tö­rer, ”al­la med oli­ka fo­kus och verk­sam­hets­for­mer”. Grup­pen med fri­ståen­de re­gi­o­na­la Fin­net­bo­lag skul­le fort­sätt­nings­vis va­ra en stark in­ve­ste­rings­mo­tor in­om si­na om­rå­den, sam­ti­digt som de re­pre­sen­te­ra­de en re­gi­o­nal un­der­le­ve­ran­törs­in­du­stri. Det gam­la Fin­net de­la­des i ett nytt Fin­net, med en om­sätt­ning på 370

mil­jo­ner eu­ro och 1770 an­ställ­da, och i ett nytt DNA, som in­klu­de­ra­de det gam­la DNA och fem ti­di­ga­re te­le­fon­bo­lag.

”Ge­nom att i ti­den grun­da DNA vil­le man för­hind­ra att den fin­länds­ka mark­na­den de­la­des mel­lan två kon­kur­ren­ter. Det­ta har nu upp­nåtts; de re­gi­o­na­la ak­tö­rer­na kan ska­pa eg­na kon­tak­ter till mo­bi­lo­pe­ra­tö­rer­na en­ligt mark­na­dens lä­ge. De fri­ståen­de te­le­fon­bo­la­gens ka­pi­tal kan så­le­des fri­gö­ras från DNA och an­vän­das till att ut­veck­la te­le­kom­mu­ni­ka­tions­tjäns­ter in­om de eg­na re­gi­o­ner­na”, var PPO-VD:n Pa­u­li Kor­pi- Tas­sis be­skriv­ning i ett press­med­de­lan­de.

En vä­sent­lig för­änd­ring var att det nya DNA var un­ge­fär dub­belt så stort som det gam­la, en ef­fekt av att de fem re­gi­o­na­la bo­la­gen ha­de ap­por­te­rat in sin fas­ta verk­sam­het. Det­ta öka­de de fem bo­la­gens ägan­de, me­dan ägan­det hal­ve­ra­des (un­ge­fär) för öv­ri­ga DNA-äga­re. JNT:s äga­ran­del i gam­la DNA ha­de va­rit drygt 1,6 pro­cent, ef­ter den 1 ju­li var den drygt 0,8 pro­cent.

 

Trevare från VLT

JNT:s lin­je var myc­ket klart att stå fast som ett re­gi­o­nalt bo­lag. Men hur var det med grann­bo­la­gen VLT och GT? Som fram­gått ha­de ak­ti­vi­te­ten va­rit stor för att för­sö­ka få över VLT på At­las­grup­pens si­da. Om VLT verk­li­gen skul­le by­ta lä­ger, skul­le JNT kom­ma att stå myc­ket en­samt i det ös­ter­bott­nis­ka land­ska­pet.

Timo Cavén tillträdde som VLT:s VD i november 2007. I motsats till företrädaren Erik Sjöberg kom han från IT-världen och hade ingen närmare förankring i Österbotten.

En sak som kun­de tän­kas få be­ty­del­se var att VLT un­der 2007 fick ny ope­ra­tiv led­ning. Mång­å­ri­ge VD:n Er­ik Sjö­berg gick i pen­sion, och till ny VD ut­sågs Ti­mo Cavén, med IT-me­ri­ter bland an­nat från Ti­e­to Ena­tor. Cavén till­träd­de den 1 no­vem­ber, det no­te­ra­des att han var helsing­for­sa­re och knap­past kun­de be­skri­vas som en Ös­ter­bot­ten­kän­na­re.

VLT ha­de un­der Er­ik Sjö­bergs sista VD-tid bör­jat för­ änd­ra tyngd­punk­ten från te­le­kom- till IT-ope­ra­tör, bland an­nat ge­nom fö­re­tags­köp via dot­ter­bo­la­get VLT In­vest Ab, grun­dat 2006. Det stod klart att den in­rikt­ning­en pas­sa­de Ti­mo Cavén. I sin förs­ta VD- rap­port i års­be­rät­tel­sen för 2007 be­to­na­de han till­växt och ut­veck­ling mot en di­ver­si­fi­e­rad kon­cern och de­kla­re­ra­de att ”de små lo­ka­la och re­gi­o­na­la ak­tö­rer­nas tid bör­jar va­ra för­bi”.

I pro­to­kol­let för JNT:s de­cem­ber­mö­te no­te­ras att dis­kus­sio­ner om ”ope­ra­tivt sam­ar­be­te” med GT och VLT ha­de förts vid ett mö­te med GT:s VD Bo Eklund. Att ini­ti­a­ti­vet var ini­ti­e­rat av VLT:s nya led­ning togs för gi­vet.

Sty­rel­se­pro­to­kol­let upp­ly­ser om att GT:s sty­rel­se ha­de med­de­lat po­si­tivt in­tres­se till ett ut­ö­kat sam­ar­be­te. JNT:s svar var att ope­ra­tivt sam­ar­be­te kun­de ske in­om ra­men för nor­ma­la af­färs­mäs­si­ga av­tal och in­te kräv­de sär­skil­da äga­rar­range­mang. För tyd­lig­hets skull pre­ci­se­ra­de JNT-sty­rel­sen att sam­ar­be­te med VLT-kon­cer­nen på nor­ma­la af­färs­mäs­si­ga grun­der var OK, ”men inga dis­kus­sio­ner in­leds om köp/för­sälj­ning av ak­ti­er”.

 

Fiske efter JNT-aktier

En in­di­ka­tion att sa­ker var på gång var att en ju­ri­disk by­rå i Helsing­fors, La­ki­a­si­ain­to­i­misto Asi­a­kastur­va Oy, i brev till JNT:s al­la äga­re er­bjöd sig att kö­pa JNT:s ak­ti­er för 520 eu­ro styck (egent­li­gen tio ak­ti­er à 52 eu­ro). Ja­kob­stads Tid­ning gjor­de en del un­der­sök­ning­ar i sa­ken och skrev att by­rån miss­tänk­tes va­ra bul­van för tred­je part. By­rån ha­de ock­så ti­di­ga­re vi­sat in­tres­se för JNT- ak­ti­er.

Ma­ria Höglund be­rät­ta­de i tid­ning­en att re­ak­tio­ner­na hos ägar­na främst va­rit tvek­sam­ma. Någ­ra und­ra­de om de fak­tiskt mås­te säl­ja si­na ak­ti­er. Så var na­tur­ligt­vis in­te fal­let, på­pe­ka­de hon. ”Är det så att man vill säl­ja sin ak­tie, så kan man även väl­ja till vem man säl­jer. Te­le­fon­bo­la­get kö­per nu ak­ti­er till sam­ma pris som Asi­a­kastur­va.”

JT skrev att brev­kam­pan­jen var ”var­dags­mat” för by­rån. De se­nas­te sju åren har fö­re­ta­get köpt te­le­fon­bo­lags­ak­ti­er run­tom i lan­det. Men fö­re­ta­get har in­te fått smick­ran­de re­klam på al­la håll. Och när JT:s re­port­rar sök­te den ju­ri­dis­ka by­råns VD kun­de han in­te nås på nå­got av de 22 te­le­fon­num­mer som by­rån fanns listad un­der.

Den full­makt som bo­lags­stäm­man ha­de gett för bo­la­get att för­vär­va eg­na ak­ti­er vi­sa­de sig un­der året kom­ma i fli­tig an­vänd­ning. 2300 eg­na ak­ti­er köp­tes av JNT un­der året till ett me­del­pris strax un­der 50 eu­ro.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Marias galleri: Tomas Hellqvist

”Glad och humoristisk dataspecialist
som gillar utmaningar.”

Marias galleri: Tomi Jansson

”Systematisk och målmedveten försäljare som gärna sätter sig in i nya saker.”

Marias galleri: Sture Cederberg

”Käck och glad ser Sture till att datanätverken fungerar och utvecklas.”

 

Innehåll

Innehåll