FRAMTIDEN äR NU

2012 var året då JNT fi­ra­de sin 125:e fö­del­se­dag. Års­be­rät­tel­sen näm­ner för­stås det­ta, men är i öv­rigt på­fal­lan­de lik års­be­rät­tel­ser­na från de fö­re­gå­en­de åren. JNT ha­de flyt­tat fram po­si­tio­ner­na in­om snart sagt al­la verk­sam­hets­om­rå­den. Allt fler kun­der an­li­ta­de JNT, mark­nads­an­de­lar­na öka­de, tek­ni­ken ha­de upp­gra­de­rats och fi­ber­nä­tet byggts ut. JNT re­do­vi­sa­de re­kord­stor om­sätt­ning och lön­sam­he­ten var god, vil­ket gav ut­rym­me för fort­sat­ta be­ty­dan­de in­ve­ste­ring­ar i fi­ber­ut­bygg­nad.

Ut­ma­ning­ar fanns det na­tur­ligt­vis än­då gott om, kon­sta­te­ra­de Ma­ria Höglund: ”Bran­schen ge­nom­går en kraf­tig om­vand­ling, där gam­la af­färsmo­del­ler om­prö­vas och nya tek­ni­ker och tjäns­ter i grun­den på­ver­kar bå­de kun­der­nas var­dag och struk­tu­rer­na i bran­schen. [...] För att na­vi­ge­ra rätt i allt det­ta krävs bå­de snab­ba ryck och lång­sik­tig­het i la­gom sto­ra do­ser. Det gäl­ler att hål­la fo­kus på det vä­sent­li­ga, se vad som är vårt upp­drag...”

Hon lyf­te fram tren­den att allt fler var stän­digt upp­kopp­la­de. Allt fler smar­ta ap­pa­ra­ter i fö­re­ta­gen och i hem­men gjor­de att grän­ser­na mel­lan fas­ta och mo­bi­la upp­kopp­ling­ar samt ty­pen av ap­pa­ra­ter och tjäns­ter sud­da­des ut för an­vän­da­ren: TV-ap­pa­ra­ter med In­ter­ne­tin­te­gre­ring, surf­plat­tor som kom­bi­ne­ra­de egen­ska­per från te­le­fo­ner, da­to­rer och TV-ap­pa­ra­ter, smart­te­le­fo­ner med en mängd oli­ka egen­ska­per...

kon­su­men­ter­na öka­de med 9 pro­cent.

Fort­fa­ran­de öka­de ock­så an­ta­let fi­ber­kun­der snabbt. Vid årets slut ha­de 52 pro­cent av hus­hål­len i JNT:s nät fi­berupp­kopp­ling till fas­tig­he­ten. Av JNT:s bred­bands­an­slut­ning­ar gick 39 pro­cent över fi­ber. Un­der året le­ve­re­ra­des allt mer ka­pa­ci­tet till öv­ri­ga ope­ra­tö­rer, främst för mo­bilt bred­band.

DÖ­EN­DE MO­BIL­TEK­NI­KER

Al­la i bran­schen ha­de in­te sam­ma flyt som JNT. Föl­je­tong­en om att ska­pa ett fram­gångs­rikt nät i 450 MHz- ban­det nåd­de i slu­tet av 2012 den punkt där man änt­li­gen kun­de by­ta ut den be­dröv­li­ga Flash ODFM-tek­ni­ken med CD­MA, väl be­prö­vad in­ter­na­tio­nellt, men ny i Fin­land.

Ett tek­nik­byte av den­na art är ovan­ligt och följ­des av bran­schen med ny­fi­ken­het. Nya CD­MA-mo­dem skic­ka­des in­för by­tet till al­la kun­der, och un­der två vec­kor, 20 no­vem­ber – 3 de­cem­ber kör­des de två sy­ste­men pa­ral­lellt, var­ef­ter Flas­h­tek­n­ken togs ur bruk nat­ten till den 4 de­cem­ber. ”Nu är den stund kom­men, då snac­ket blir verk­lig­het och Da­ta­me hö­jer ni­vån på @450-tjäns­ten över he­la lan­det”, för­kla­ra­de t.f. VD:n Le­e­na Kau­nisto.

Det ingick i VD-rol­len att ut­tryc­ka sig så, men verk­lig­he­ten var ogin. Rap­por­ter om stör­ning­ar i TV- mot­tag­ning­en bör­ja­de kom­ma till Kom­mu­ni­ka­tions­ver­ket. Så­dant var i och för sig ing­et

När man gick in i år 2013 var fel­di­a­gno­sen fort­fa­ran­de oklar. Snö­fall för­or­sa­kar ibland stör­ning­ar i TV-mot­tag­ning­en, och vid den­na tid på året var snö­fall in­te ovan­ligt. ”Men det bred­ban­di­ga 450-nä­tet kan ock­så för­or­sa­ka stör­ning­ar, om nä­tets bassta­tion be­fin­ner sig nä­ra en mot­tag­nings­plats för TV-sig­na­ler, om TV-sän­da­ren är långt bor­ta och om an­ten­nen för TV-mot­tag­ning­en är rik­tad mot 450- nä­tets bassta­tion. Om man dess­utom har kopp­lat en bred­bands­för­stär­ka­re till TV- mot­tag­nings­sy­ste­met, kan TV-bil­den för­svin­na på grund av den star­ka sig­na­len från en när­be­lä­gen bassta­tion.”

Ock­så för Wi­max såg det nu dys­tert ut. De fles­ta ope­ra­tö­rer sa­de mer el­ler mind­re tyd­ligt att de av­såg ta Wi­max­tek­ni­ken ur bruk. Tek­ni­ken var föråld­rad och re­serv­de­lar gick in­te att få. Bassta­tio­ner ha­de re­dan ri­vits. I ett Yle­re­por­tage för­kla­ra­de Han­nu Väänä­nen, ut­veck­lings­di­rek­tör för Blue La­ke Com­mu­ni­ca­tions (som det ti­di­ga­re te­le­bo­la­get i Nyslott nu het­te), att nå­got ’eko­sy­stem’ ald­rig ha­de ut­veck­lats runt Wi­max. I re­por­ta­get kon­sta­te­ra­des att en or­sak till sats­ning­en på Wi­max ha­de va­rit sto­ra stöd­peng­ar från EU och kom­mu­ner­na.

Vin­na­ren i 4G-spe­let är, som fram­gått av den­na be­rät­tel­se, tek­ni­ken LTE, och den­na fick 2012 sin pre­miär i Va­sa ge­nom Eli­sas och Te­lia So­ne­ras försorg. I Ja­kob­stads­re­gi­o­nen avi­se­ra­de de två bo­la­gen, men in­te än­nu DNA, 4G-pre­miär en bit in på 2013.

en svu­ren mot­stån­da­re till Eli­sa. Nu ha­de Kor­pi-Tas­si allt­så själv va­rit med och dri­vit fram en för­sälj­ning av sitt bo­lag till ’fi­en­den’. Även på PPO:s hem­ma­plan i Yli­vi­es­ka tog af­fä­ren många med över­rask­ning, många frå­ga­de hur det­ta kun­nat ske.

En kon­se­kvens blev att Fin­net­för­bun­det nu fick in Eli­sa som de­lä­ga­re i de fö­re­tag som äg­des av oli­ka kon­stel­la­tio­ner av för­bun­dets med­lem­mar.

Kort fö­re af­fä­ren höll Fin­nets de­le­ga­tion mö­te. Ny ord­fö­ran­de för den blev Bengt Bei­jar, som re­pre­sen­tant för An­via. Ma­ria Höglund åter­val­des i för­bun­dets sty­rel­se. Än så länge, fö­re af­fä­ren PPO- Eli­sa, var Fin­net­fö­re­ta­gen 28 och sys­sel­sat­te drygt 2500 per­so­ner.

PÖF BLIR EN KOM­MU­NAL AN­GE­LÄ­GEN­HET

I de­cem­ber upp­märk­sam­ma­de TV- pro­gram­met Spot­light fi­ber­ut­bygg­na­den i Fin­land. Bud­ska­pet var att det gick allt­för lång­samt. Få trod­de att 100 me­ga­bits för­bin­del­ser till he­la lan­det skul­le va­ra ut­bygg­da till år 2015, som den för­ra re­ge­ring­en ha­de lo­vat 2008. Av de 66 mil­jo­ner eu­ro som sta­ten ha­de re­ser­ve­rat för fi­ber­ut­bygg­na­den ha­de ba­ra 5 mil­jo­ner an­vänts. Spot­light ut­ta­la­de sig in­te om JNT-om­rå­det, men som fram­gått är det­ta å and­ra si­dan in­te re­pre­sen­ta­tivt för Fin­land. Hå­kan Löfqvist no­te­ra­de, med hän­vis­ning till Kom­mu­ni­ka­tions­ver­kets sta­tistik, att JNT- om­rå­det, med mind­re än en pro­cent av lan­dets be­folk­ning, vid halv­års­skif­tet 2012 ha­de byggt he­la 6,2 pro­cent av Fin­lands FT­TH-an­slut­ning­ar, det­ta allt­så ut­an of­fent­ligt stöd.

Un­der 2011-2012 ak­ti­ve­ra­de sig PÖF gente­mot den eg­na kom­mu­nens led­ning. En frå­ga som ak­tu­a­li­se­ra­des var vad som skul­le föl­ja, när Pe­der­sö­res av­tal med JNT om fi­ber­för­bin­del­ser till kom­mu­nens fas­tig­he­ter skul­le lö­pa ut med ut­gång­en av 2012.

I ju­ni 2011 be­vil­ja­de kom­mun­full­mäk­ti­ge 45000 eu­ro av kom­mu­na­la me­del och gav kom­mu­nal bor­gen för lån på 200000 eu­ro för PÖF:s pla­ne­ra­de drag­ning av fi­ber mel­lan Lapp­fors och Lill­by, med even­tu­ell för­läng­ning till Sis­bac­ka, ett ar­be­te som in­led­des un­der sen­hös­ten. Ti­di­ga­re ha­de kom­mu­nen som fram­gått gått i bor­gen för 400000 eu­ro av PÖF:s skul­der.

På JNT var re­ak­tio­nen att kom­mun­po­li­ti­ker gi­vet­vis su­ve­ränt kan fat­ta de be­slut de vill. Det för­vå­na­de dock att inga hän­vis­ning­ar gjor­des till att JNT re­dan fle­ra år ti­di­ga­re ha­de kopp­lat ihop just Lill­by, Lapp­fors och Sis­bac­ka.

I ju­ni 2012 skrev Pe­der­sö­re kom­mun sam­ar­bets­av­tal med PÖF. Ären­det dök bråds­kan­de upp i kom­mun­sty­rel­sen, trots att för­hand­ling­ar­na med PÖF på­gått i över ett år. Grund­tan­ken i av­ta­let var att kom­mu­nen ”för sin verk­sam­het har be­hov att byg­ga ut nä­tet med egen s.k. svart­fi­ber. An­delsla­get skul­le fun­ge­ra som ut­fö­ra­re för upp­gif­ten att byg­ga nä­tet, vil­ket be­räk­nas ge sy­ner­gi­-

JNT ha­de här­ef­ter allt­så i PÖF en kon­kur­rent sub­ven­tio­ne­rad med skatte­me­del. Det en och an­nan frå­ga­de var hur det kom sig att JNT trots det höll ett myc­ket läg­re pris på sin an­slut­ning.

NÄS­TA EVIJÄR­VI?

Hå­kan Löfqvist lyf­ter fram kon­kur­ren­sens po­si­ti­va si­da. ”Det trig­gar oss på JNT att va­ra fort­satt aler­ta gente­mot kun­der­na.”

JNT:s ak­ti­vi­te­ter är för­stås in­tres­san­ta ock­så för un­der­le­ve­ran­tö­rer­na. Många så­väl lo­ka­la som na­tio­nel­la ak­tö­rer vill sam­ar­be­ta med JNT, vil­ket har på­ver­kat pris­bil­den i po­si­tiv rikt­ning. In­ten­si­va för­hand­ling­ar led­de hös­ten 2012 till av­tal gäl­lan­de bygg­ar­be­ten med Esa­ri Verk­ko­pal­velut, Em­po­wer och Fma Kim Ena. Ut­ö­ver det ut­för Ostro­map kart­lägg­nings­upp­drag och en del pla­ne­rings­ar­be­ten för JNT.

Ett otal in­for­ma­tions­pa­ket om fi­ber dis­tri­bu­e­ra­des un­der året i al­la de­lar av JNT- om­rå­det. Un­der tre ’de­mon­stra­tions­da­gar’ i Ny­kar­le­by be­kan­ta­de sig ett hund­ra­tal ny­kar­le­by­bor med fi­ber­frå­gor­na. I Åvist möt­te JNT:s fi­ber­team god stäm­ning och mö­tet av­slu­ta­des med ex­kur­sion till JNT-cen­tra­len i byn. I Sund­by/Kar­by möt­te en stor sam­ling åhö­ra­re upp och JNT-tea­met för­kla­ra­de att byn i prin­cip var ’le­ve­ransklar’.

Två min­nesvär­da mö­ten äg­de rum i ok­to­ber i Mark­by och Nor­danå. Mark­by­bor­na ha­de vid ett ti­di­ga­re mö­te va­rit po­si­tivt in­ställ­da till JNT, men

Musik av klass var ett givet inslag i samband med JNT:s jubileumsseminarium. Vid flygeln Amanda Aumanen.

[PÖF:s re­pre­sen­tan­ter] var kom­mu­nens ut­sträck­ta hand och de­ras be­to­ning av att man ab­so­lut ska äga nä­tet själv, för att ha val­möj­lig­he­ter. Ef­tersom vi pre­sen­te­ra­de vårt kon­cept ef­ter dem var det lätt att be­mö­ta de­ras på­stå­en­den.”

Till Nor­danå­mö­tet ha­de PÖF även kal­lat Ulf Grind­gärds, som be­rät­ta­de om Ös­ter­bot­tens För­bunds roll i fi­ber­pro­jek­ten och gav er­fa­ren­he­ter från fi­ber­nä­tet i Kristi­nestad. JNT- tea­mets kom­men­tar: ”Bra och sak­ligt och inga upp­må­la­de för­vänt­ning­ar som in­te går att upp­fyl­la.” I den ef­ter­föl­jan­de dis­kus­sio­nen ytt­ra­de en av PÖF:s re­pre­sen­tan­ter att med fa­cit i hand (det vill sä­ga med vet­skap om JNT:s fi­be­ren­ga­ge­mang) ha­de det va­rit en över­flöds­gär­ning att grun­da an­delsla­get.

Årets in­tres­san­tas­te ini­ti­a­tiv för JNT:s del gäll­de Evijär­vi, ett om­rå­de som än­nu ing­en fi­be­ro­pe­ra­tör ha­de in­tres­se­rat sig för. Någ­ra re­kog­no­se­rings­be­sök av Hå­kan Löfqvist i Evijär­vi, där han ställ­de frå­gor till dem han möt­te och knac­ka­de på hos fö­re­ta­ga­re, vi­sa­de att JNT var på rätt spår. En god am­bas­sa­dör hit­ta­de JNT i Jan­ne Kul­ta­lah­ti, som drev Jan­nen Ko­ne. Be­slu­tet blev att i en mark­nads­un­der­sök­ning un­der ord­na­de for­mer ut­rö­na evijär­vi­bor­nas in­tres­se för fi­ber.

Vid årets slut ver­ka­de det klart att JNT un­der 2013 bor­de stor­sat­sa i Evijär­vi.

DET 125:E ÅRET

Ett hi­sto­riskt da­tum blev den 1 ok­to­ber 2012. Dels ha­de då ex­akt 125 år gått se­dan JNT fick kon­ces­sion för sin verk­sam­het. Dels kopp­la­des då de num­mer av typ 100677x bort som an­vänts för upp­ring­da mo­dem­för­bin­del­ser.

Den 9 au­gusti var den in­of­fi­ci­el­la 125- års­da­gen för JNT. Som fram­gått in­led­de bo­la­get det­ta

Om mötet med det exotiska landet Finland berättade kanadensaren Andre Noël Chaker. I hans fall slutade mötet med giftermål med en finländska och flera böcker om Finland.

And­ra ex­em­pel är det nor­dis­ka sam­ar­be­tet OneStream, vårt en­ga­ge­mang i Fi­cix och sam­ar­be­tet med Län­silink­ki.”

Ock­så Ne­tix­O­pen-kon­cep­tet har va­rit vik­tigt, även om det som så­dant fun­ge­rar ba­ra till vis­sa de­lar. Ma­ri Höglund: ”Ne­tix­O­pen har gett och ger

möj­li­ga”, tilläg­ger hon.

Wil­li­am Lin­dén: ”Av nå­gon an­led­ning har vi på JNT och Multi.​fi of­ta gått eg­na vägar och gör det fort­fa­ran­de. I prak­ti­ken har många av idéer­na, pla­ner­na och pro­jek­ten ald­rig för­verk­li­gats. Ty­värr tänk­te vi in­te på att do­ku­men­te­ra de idéer vi in­te ge­nom­för­de. En del kun­de ha ut­veck­lats till nå­got rik­tigt bra, me­dan and­ra kanske var li­te väl vil­da för att va­ra re­a­lis­tis­ka...”

JNT:S TVÅ LIV

En hy­po­tes för den­na be­rät­tel­se är att fram­gång in­te är nå­gon slump. I var­je fall in­te om ett bo­lag i en tur­bu­lent mil­jö kla­rar att ma­nö­vre­ra fram­gångs­rikt i 125 år.

Till sy­nes kan JNT:s värld ver­ka byg­ga på en omöj­lig ek­va­tion. JNT mås­te age­ra su­per­lo­kalt – och sam­ti­digt för­hål­la sig till det su­perglo­ba­la. Och spe­la si­na kort rätt i det evi­ga spe­let mel­lan kon­kur­ren­ter och le­ve­ran­tö­rer i en mil­jö där allt he­la ti­den rör på sig. De be­slut, små och sto­ra, som JNT fat­tar var­je dag har al­la sin ef­fekt i fram­ti­den. På sätt och vis le­ver JNT två oli­ka liv. Ett nu och ett i fram­ti­den. Som sägs i ru­bri­ken är fram­ti­den för JNT nu.

Det­ta är ock­så en an­led­ning till att den här be­rät­tel­sen gans­ka en­vist för­sökt föl­ja någ­ra av tren­der­na i tek­nik­ut­veck­ling­en. Tek­ni­ken är för JNT bå­de lös­ning­en och pro­ble­met. I sam­ma stund som en ny tek­nik tas i bruk bör­jar den åld­ras.

Som fram­gått har ock­så JNT:s hu­vud­le­ve­ran­tör un­der de 125 åren, det el­va år äld­re bo­la­get Er­ics­son, haft att för­sö­ka för­hål­la sig till tek­nik­ut­veck­ling­en. Det har gällt att vå­ga sö­ka det nya. Och att ha den för­stå­el­se för af­fä­rer­na som be­hövs för att kun­na sä­ga nej även till så­da­na idéer och pro­duk­ter som man själv har för­äls­kat sig i.

För Er­ics­son, lik­som JNT ur­sprung­li­gen djupt präg­lat av te­le­fon­tek­nik, har det till ex­em­pel va­rit en enorm ut­ma­ning att för­stå vad In­ter­net är och krä­ver. Så här ut­tryck­te sig Er­ics­sons VD Carl-Hen­ric Svan­berg 2009:

”Det är lätt att tyc­ka att vi kan In­ter­net. Men hur får vi in In­ter­net i vårt sätt att va­ra in­om Er­ics­son? För­står vi hur In­ter­net har för­änd­rat grän­sen för of­fent­ligt och pri­vat och där­med vårt sätt att le­va? [...] Fö­re 1920 lev­de de fles­ta nä­ra in­på varand­ra. Fa­mil­jer­na var sto­ra och ut­rym­met li­tet. Man ha­de in­te myc­ket pri­vat­liv. Nu är vi med In­ter­net till­ba­ka till det. Den stän­di­ga till­gäng­lig­he­ten, gräns­lös­he­ten och det in­ti­ma till­ta­let mo­del­le­rar om per­son­lig­he­ten. Om vi in­te för­står In­ter­net­ge­ne­ra­tio­nens sätt att tän­ka, byg­ger vi in­te in rätt funk­tio­ner i vå­ra lös­ning­ar...”

”Sam­man­fatt­nings­vis, i ett hi­sto­riskt per­spek­tiv, har vi i tek­nik­ut­veck­ling­en gått från lo­ka­la stan­dar­der med en lo­kal ut­gångs­punkt till glo­ba­la stan­dar­der med lo­kal ut­gångs­punkt”, sä­ger Carl-Hen­ric Svan­berg.

En kol­le­ga till ho­nom som den här be­rät­tel­sen åter­kom­mit till, Ma­rie Westrin, lyf­ter fram be­ho­vet av taj­ming i be­sluts­fat­tan­det: ”Det gäl­ler att va­ra fö­re kon­kur­ren­ter­na. Men in­te för myc­ket fö­re. Då kan du in­te ta be­talt för det du er­bju­der. 3–6 må­na­der fö­re är la­gom, ett år fö­re är för myc­ket. A och O är att kor­ta led­ti­der­na, att hit­ta det rät­ta flö­det. Då kan man ta be­slut vid rätt tid­punkt. Och då får man mer tid för att tit­ta i kri­stall­ku­lan.”

Om ett fö­re­tag lång­sik­tigt ska lyc­kas med taj­ming­en be­ror på kul­tu­ren. ”Vår ovär­der­li­ga till­gång i Er­ics­son är den ac­ku­mu­le­ra­de system­kun­ska­pen. Den sit­ter i väg­gar­na och kan in­te kom­men­de­ras fram. Vi har lärt oss ge­nom al­la år var i sy­ste­met och när i pro­ces­sen oli­ka ty­per av be­slut ska tas.”

Lär­do­men är att kul­tu­ren all­tid vin­ner över stra­te­gin, hur ståt­ligt den­na än for­mu­le­ras.

JNT:S HÖGA NÖRD­FAK­TOR

Vad kan sä­gas om JNT-kul­tu­ren? Ock­så i den frå­gan är det lönt att lyf­ta blic­ken. JNT är in­te en iso­le­rad ö, ut­an tvärtom ett ut­tryck för sam­ma värld som JNT ver­kar i. Hur ser den värl­den ut?

Ett ele­ment är up­pen­bart: JNT-re­gi­o­nen har hög nörd­fak­tor. Som den­na be­rät­tel­se vi­sat har JNT un­der de se­nas­te tju­go åren på oli­ka sätt va­rit en fö­re­gång­a­re när det gällt att ta till sig In­ter­net­värl­den och gö­ra nå­got av den. Glenn Hä­ger, ska­pa­ren av Multi.​fi, är ett ex­em­pel. För­e­ning­en SoCS, som blev sko­la för en hel ka­der av unga ja­kob­stads­bor, nu­me­ra ut­sprid­da över värl­den i tjänst hos oli­ka IT- fö­re­tag, är ett an­nat. JNT:s ak­ti­vi­tet när det gällt att ut­veck­la eg­na IT-lös­ning­ar ett tred­je.

Men det­ta kan sam­ti­digt be­skri­vas som del i en stör­re tra­di­tion. I kort­het byg­ger sto­ra de­lar av IT- sam­häl­let på ele­ment som länge va­rit själv­kla­ra i det ös­ter­bott­nis­ka land­ska­pet. Ett ele­ment är sy­nen på idéer. Ing­en har en­sam­rätt till en idé, och fram­för allt kan ing­en en­sam för­verk­li­ga en idé. Det är en själv­klar­het att de­la med sig av kun­skap i över­ty­gel­se om att man på det sät­tet kan bi­dra till ett ge­men­samt bäs­ta.

Som fram­gått väx­te he­la den mo­der­na mo­bil­te­le­fo­nin fram på en lik­nan­de vär­de­grund. In­te ett en­da pa­tent togs av de tu­sen­tals in­gen­jö­rer som ut­veck­la­de först NMT- och se­dan GSM- te­le­fo­nin. He­la den­na tek­no­lo­gi ut­veck­la­des i ett jät­te­likt och pre­stige­löst sam­ar­be­te och ställ­des till fritt och gra­tis för­fo­gan­de för he­la värl­den.

En del bes­ka lär­do­mar gav det­ta, när ame­ri­kans­ka fö­re­tag se­na­re gjor­de an­språk på att ha upp­fun­nit så­dant som re­dan fanns i NMT- och GSM- tek­ni­ken. ”Vi lär­de små­ning­om av Mo­to­ro­la och Qual­comm att vi mås­te bör­ja sö­ka pa­tent. Om vi in­te tog pa­tent själ­va, gjor­de nå­gon an­nan det och bör­ja­de brå­ka”, sä­ger Er­ics­sons ti­di­ga­re tek­nik­chef Jan Ud­den­feldt. Det hän­de mer än en

Kristina Backlund.

DEN ÖS­TER­BOTT­NIS­KA TRA­DI­TIO­NENS ES­SENS

I be­rät­tel­sen har nämnts någ­ra grun­de­le­ment i den ös­ter­bott­nis­ka tra­di­tio­nen. Al­le­mans­rät­ten – själv­klar för oss, men ’orim­lig’ i många av jor­dens kul­tu­rer. Of­fent­lig­hets­prin­ci­pen – al­la ska ha till­gång till kun­skap och be­sluts­pro­ces­ser av ge­men­sam be­ty­del­se. Tal­kotra­di­tio­nen – man hjälps åt vid upp­gif­ter som är för sto­ra för att man ska kla­ra dem en­sam. Gör det själv-at­ti­ty­den, själv­klar och nöd­vän­dig för en fri bon­de som le­ver i en själv­hus­håll­nings­e­ko­no­mi – men ing­en själv­klar­het för en spe­ci­a­list i en urban mil­jö. Och det mo­der­na ex­emp­let: open sour­ce, öp­pen käll­kod, som en na­tur­lig ar­bets­me­tod.

Pa­ral­lel­ler­na mel­lan des­sa ele­ment är slå­en­de, och sam­man­tag­na är kraf­ten av dem oer­hörd.

Slut­på­stå­en­det i den­na be­rät­tel­se är att JNT:s styr­kor vi­lar på den­na kul­tur. I kom­bi­na­tion med JNT:s ut­ta­la­de strä­van att ar­be­ta för lo­kal­sam­häl­lets bäs­ta ger det­ta en god pro­gnos för att JNT ska kun­na ver­ka fram­gångs­rikt länge än.

Den and­ra si­dan av det­ta, att fram­gång in­te är nå­gon slump, är att mot­sat­sen in­te hel­ler är det. Åter­kom­man­de miss­lyc­kan­den är hel­ler ing­en slump. Fram­gång krä­ver stän­digt ar­be­te och re­flek­tion över vad man gör. Den dag JNT går in i non­cha­lans och tap­par för­stå­el­sen för si­na röt­ter kan den långa fram­gångs­hi­sto­ri­en snabbt kom­ma till ett slut.

Och ef­ter det­ta...?